The Project Gutenberg eBook, Moralens utveckling, by Ch. (Charles)
Letourneau and Ellen Key


This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.




Title: Moralens utveckling
       Fri bearbetning efter Ch. Letourneau: "L'volution de la morale"


Author: Ch. (Charles) Letourneau and Ellen Key



Release Date: June 14, 2019  [eBook #59753]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1


***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK MORALENS UTVECKLING***


E-text prepared by Tor Martin Kristiansen and the Online Distributed
Proofreading Team (http://www.pgdp.net)



Note: Images of the original pages can be downloaded from
      http://www.gutenberg.org/files/59753/
      Click on "page-mages.zip" to download.





STUDENTFRENINGEN VERDANDIS SMSKRIFTER. 35.

MORALENS UTVECKLING.

FRI BEARBETNING EFTER CH. LETOURNEAU:
"L'VOLUTION DE LA MORALE"

af

ELLEN KEY,
frfattarinna.

Andra tillkade upplagan.

(Sjunde tusendet.)






STOCKHOLM.
Albert Bonniers frlag.




                               Innehll:


                          Moralens utveckling.

                    Inledning                         3.
                1.  Minnet som biologisk freteelse   5.
                2.  Djurens moral                     8.
                3.  Mnniskans moral                 10.
                4.  Moralens fyra utvecklingsskeden  13.
                5.  Den djuriska moralen             14.
                    A. Mnniskolifvets vrde         14.
                    B. De svagas behandling          16.
                    C. Frhllandet mellan knen     20.
                    D. Aktning fr gandertten      25.
                    E. Altruism och pliktknsla      26.
                6.  Vildens moral                    32.
                    A. Mnniskolifvets vrde         33.
                    B. De svagas behandling          37.
                    C. Frhllandet mellan knen     38.
                    D. Aktningen fr gandertten    38.
                    E. Altruism och pliktknsla      38.
                7.  Den barbariska moralen           40.
                    A. Judarnas moral                41.
                    B. Grekernas och romarnas moral  43.
                    C. De germaniska folkens moral   46.
                8.  Den industriella moralen         50.
                9.  Slutord                          54.
                    Efterskrift                      56.


                               STOCKHOLM.
                    ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1903.




                               Inledning.


I en fregende smskrift[1] har jag skt skildra den frhistoriska
mnniskan, sdan som arkeologiens och etnografiens med hvarandra
sammanstllda slutsatser visa oss att hon troligen varit.

Den vissheten att nutidens vildar i sina allmnna drag frete samma
egendomligheter, som den frhistoriska tidens mnniskor, r emellertid
icke blott af en vidt omfattande betydelse med afseende  vra insikter
om den frhistoriska mnniskans lefnads- och arbetsstt. Genom att
iakttaga de nu lefvande vilda folken kan man fven flja den utveckling,
som samhllet, religionerna och moralen haft att genomg. Det r med
_moralens_ utveckling vi nu skola sysselstta oss.

De hos mnniskan som hos andra organiska varelser inneboende
bestmningarna sjlvbevarelsedriften och slktbevarelsedriften vrka
till en brjan utan hnsyn till annat n sin egen gonblickliga
tillfredsstllelse. Men genom sin vxelvrkan p hvarandra, komma dessa
drifter att blifva sammansatta och olikartade; ur sjlfbevarelsedriften
utvecklar sig _egoismen_ och ur slktbevarelsedriften _altruismen_, bda
lika oumbrliga fr moralens utveckling. Med egoism menas i detta
sammanhang icke endast _sjlfviskhet_. Ordet innefattar hr fven
sjlfhjlp, sjlfknsla, sjlfvrksamhet, sjlfhfdelse -- eller med ett
ord alla de mngfaldiga lifsyttringar genom hvilka ett jag, en
individ -- d. v. s. en viss sjlfstndig personlighet -- hfdar sin
sregna tillvaro och frmjar sin enskilda lycka. _Altruism_[2] ter r
knslan fr _andras_ vl och ve; behofvet att taga hnsyn ocks till
andras lycka.

Moralen erhller sledes en egoistisk sida eller plikterna mot oss
sjlfva, och en altruistisk eller plikterna mot andra. Men _begreppen_
om dessa plikter framg p hvarje punkt af utvecklingen ur en kompromiss
mellan hvad egoismen krfver som sin rtt och altruismen som sin. Ju
lgre moralen str, desto lngre r afstndet mellan egoism och
altruism; ju hgre utveckling moralen ntt, desto mera samvrkan och
enhet finnes mellan bda. I s vl sed som lag framtrder p det hgre
moraliska skedet erknnandet af svl den enskilda mnniskans som
slktets berttigade kraf, och inom alla omrden ser man en strfvan att
frena de egoistiska och de altruistiska fordringarna med hvarandra. I
stort sedd blir drfr moralens utvecklingshistoria en skildring af huru
mnniskorna, drifna af svl egoism som altruism, arbetat sig till en
allt strre vxelvrkan och jmvikt mellan dessa bda grundkrafter, af
hvilka ingendera kan undertryckas utan skada fr s vl den enskildes
som samhllets fullhet af lif.

Om en sdan skildring skall ge en sanningsenlig bild af moralens
utveckling, kan det ej undvikas att mycket mste uttalas, som kanske
vrkar sttande p de lsare, hvilka fr frsta gngen stta sig in i
mnet. Jag har emellertid skt gra den fljande skildringen s hofsam
som aktningen fr sanningen medger.




                  1. Minnet som biologisk freteelse.


En hvar har iakttagit sm barns tafatta rrelser, nr de handtera ngot
eller den mda, med hvilken de lra sig g. Och de flsta minnas hvilket
trttsamt arbete det var att lra sig skrifva, sy, ro, simma, dansa, g
skridsko och andra, liknande frdigheter. Huru mycket ljligt fktande
med armar och ben, huru mycket ondig anstrngning, innan vi lrde oss
utfra de olika rrelserna med minsta mjliga kraftfrbrukning och mda!
Att vi slutligen kunnat gra dylika saker allt bttre och bttre, beror
p att man genom fning kan _befsta de ndiga_ och utesluta _de ondiga
rrelserna_. Men denna mjlighet att infva frdigheter beror ter p
ett s. k. _fysiologisk minne_ hos muskler, nrver och i synnerhet
nrvcentra genom hvilket de allt lttare och lttare gra om
skrifrrelserna, dansstegen, simtagen o. s. v. Det fysiologiska minnet
r olikt det psykologiska endast genom sin _omedvetenhet_. Man kan ju
g, spela, simma, dansa, sy och ro utan att _medvetet_ minnas alla de
tidigare rrelser genom hvilka man lrt sig detta. Men att man ngonsin
kommit s lngt, att man vrkligen kan mekaniskt -- eller rttare
automatiskt -- utfva dessa och liknande frdigheter, det beror p att
hvarje rrelse p nrvcentra gr ett intryck, som dessa centra bevara,
och drigenom uppstr en bengenhet hos dem att p nytt trda i samma
slags vrksamhet. Det r dessa i lifsvrktygen ingngna terstoder af de
ofta frnyade rrelserna, hvilka smningom gra det mjligt att vi allt
lttare och slutligen som sagt automatiskt utfra dessa rrelser.[3]

Genom att hvarje intryck slunda lmnar ett outplnligt mrke i en
nrvcell, frambringas ett anlag hos cellen. Och genom att dessa
anlag kunna lmnas i arf, blifva de slutligen alldeles naturliga, samt
mycket svra att motvrka, sedan de blifvit vl befsta i organismen.[4]

Genom dessa det organiska minnets egenskaper har man nu skt frklara
ocks de _moraliska_ egenskapernas och frdigheternas utveckling. Denna
skulle framgtt af att vissa handlingar lmna intryck i hjrncellerna
och genom dessa intryck framkallas nyssnmda bengenhet att ter -- och
lttare -- utfra samma handlingar. Hrigenom danas slutligen hvad man
enligt sprkbruket lnge kallat en andra natur, utan att dock veta
_huru_ sant detta talestt varit. Hvad man i allmnhet kallar _instinkt_
hos djuren r det lttfattligaste exemplet p det nyss sagda. Vi veta
att hnan rufvar gg, nr man lgger dem under henne, antingen de ro
hennes egna eller andra fglars; fgeln, som r fdd i bur, har dock
kvar sin flygfrmga; en valp af en jakthund visar snart sina medfdda
anlag fr jakt; hnsfgeln rjer ytterlig oro vid hkens nrhet, om
fgeln ocks aldrig frut sett honom. Alla dessa freteelser ro en
dylik, genom mnga slktleds fning vunnen, andra natur. Ty att de
icke ro oumbrliga naturdrifter, att de tvrtom kunna bortfalla eller
omdanas, det visar sig p flera stt. Om slunda ett djur genom ndrade
lefnadsvanor icke lngre behfver en viss sdan frvrfvad frdighet, d
frloras ocks denna instinkt s smningom. Den tama ankan mister sin
lngtan efter vattnet; hunden p Polynesiens ar, som uteslutande fdes
med vxtmnen, frlorar slutligen lusten efter ktt. Och dessa exempel
kunde mngfaldigas.

Slunda visar oss redan djurlifvet att uppfostran kan komma vissa
instinkter att vxa bort, andra att vxa fram, genom att
nrvcellerna behlla vissa intryck, hvilka fverg till vissa bjelser,
till hvad vi kalla det djurslagets karaktr, d. v. s. dess egendomliga
skaplynne. Men icke blott de olika djurslagen frete sina olika
karaktrer: bland de hgre djuren visa individer af _samma slag_ fven
mycket olika karaktrer.




                           2. Djurens moral.


De gamla religisa eller filosofiska frestllningarna att mnniskan i
sin egenskap af fallet gudsbelte och tnkande varelse intager en frn
djuren alldeles srskild stndpunkt; att hon ensam har ett samvete, som
anklagar eller ursakar; att hon ensam skulle kunna synda, emedan hon
ensam kan skilja p och vlja mellan det onda och goda -- denna
frestllning kan icke lngre uppehllas. Sedan man brjat vetenskapligt
sysselstta sig med djurens sjlslif har det nmligen gjorts mnga
erfarenhetsrn med afseende  frndskapen mellan mnniskonaturen och den
djuriska naturen i detta afseende. Vi skola blott anfra ett exempel
bland mngden:

En hund, som aldrig hade blifvit agad och aldrig frut stulit, tillgrep
en gng, d han var mycket hungrig, en kotlett. Men han t ej upp den;
gmde sig tvrtom under soffan, och efter en stunds inre strid, under
hvilken husbonden p intet stt ltsade om hans handling, kom han fram
fr att lgga sitt tjufgods vid sin herres ftter, under de djupaste
tecken till nger! Huru mnga sm barn eller vildar skulle visa en sdan
samvetsmhet?

Den mjlighet till altruism, som r grundvillkoret fr allt slags
samhllighet, finnes hos djuren i lika hg grad, som hos den primitiva
mnniskan. S snart ngra djur eller mnniskor lefva i flock, mste i
ngon mn, msesidig hnsyn och msesidig hjlpsamhet intrda och de
flockar, dr denna msesidighet gr lngst, hafva alla utsikter att
besegra andra flockar i kampen fr tillvaron.

Som det omedelbaraste uttrycket af denna altruism kan man anse
frldrakrleken, och denna r lika stor hos de hgre djuren som hos
urmnniskan. Det r en vanlig freteelse att djurhonor, sjlfva bldande
ur flera sr, med sin kropp ska skydda ungen och med sina yttersta
krafter vrna honom fr jgaren, i stllet fr att ska rdda sig
sjlfva. Men icke blott frldrakrlek utan hvad man oegentligt plgar
kalla mnniskokrlek, d. v. s. krlek till sina likar, finnes hos
djuren. Regeln bland dem liksom bland de primitiva mnniskorna r
visserligen att en hvar i farans stund endast tnker p sin egen
rddning och lmnar de vrnlsa t sitt de. Men fven hos djuren finnas
undantag, vrkliga drag af altruism, af hjltemodig offervillighet fr
den svagare. S t. ex. flydde en skara babianer, frfljd af hundar, i
vild skrck. En unge kunde ej flja de ldre, utan blef efter, men
klagade sin nd med hga jmmerrop. En af de redan i skerhet varande
aphanarna tervnde d, bar ungen med sig och rddade honom med egen
lifsfara undan hundarnas gap.

Tillgifvenheten mellan djur kan vara s stor att det ena begr
sjlfmord, d det andra dr. Och att finna djur, som hngifvet vrda
gamla frldrar eller sjuka kamrater, hr icke till ovanligheten. I
myrsamhllena r denna altruism pfallande stor. Srade myror vrdas
omsorgsfullt -- man har till och med iakttagit en myra, som hngifvet
sktte en srad vn i _fem mnader_ -- och larverna omhuldas samt
frsvaras med strsta mhet och det strsta ddsfrakt. Men det rder i
detta hnseende stor skillnad mellan svl olika myrsamhllen som olika
individer inom samma stack. S att altruismen hos myrorna r ingalunda
blott en blind instinkt.

Sak samma med fliten hos bin; det finnes flitiga och lata bin, ja,
tjufaktiga bin. Om man blandar brnnvin i honungen, bli bina alldeles
frsupna samt hemfalla sedan ohjlpligt till drinkarens laster, medan
de annars utveckla alla medborgerliga dygder.[5]

Om utrymmet medgfve det, skulle ltt en mngd exempel frn djurlifvet
kunna upprknas, som visa huru de s. k. naturliga instinkterna kunna
omdanas eller rent af utbytas mot andra, och huru, under fven den mst
sjlfviska kamp fr tillvaron, handlingar af hjltemodig uppoffring
utfras af somliga djur. Det r mellan de _olika_ djurslagen, som den
vilda kampen fr tillvaron pgr, medan den msesidiga hjlpen ofta
bestmmer samlifvet mellan djur af samma slkte.[6]




                          3. Mnniskans moral.


P samma stt hafva hos mnniskan vissa instinkter blifvit omdanade,
vissa handlingar upprepade tills de blifvit bjelser. Men fven sedan
flertalet mnniskor upphrt att bero af vissa instinkter, som varit
inkarnerade -- d. v. s. gtt in i ktt och blod -- hos vra frfder,
s kunna dessa instinkter framtrda hos enstaka individer. Vissa
vilddjurslika beteenden, vissa oemotstndliga drifter, ssom mordmani,
tjufmani o. s. v. ro kvarlefvor af ett tidigare skede, och de
mnniskor, som st under dessa drifters inflytande, tillfredsstlla dem
utan hnsyn vare sig till sin egen nytta, till den offentliga skammen
eller till sedlighetsbegreppen -- alldeles s, som _flertalet_ mnniskor
under ett tidigare skede tillfredsstllde dessa samma drifter.[7]

Men  andra sidan framtrda stundom mnniskor, hvilkas handlingar lika
mycket hja sig fver den allmnna sedlighetens stndpunkt, som dessa
frstnmdas st under den. Dessa sllsynta freteelser ro frebud till
ett framtida, n hgre utvecklingsskede. I de flsta fall dukar
visserligen detta hgre stende ftal under fr det lgre stende
flertalet; men dessfrinnan hafva dessa f stundom hunnit gifva ngra af
sina egendomligheter i arf t efterkommande, stundom ocks hunnit gifva
sina samtida ett intryck, som smningom blir vrksamt i ombildande
riktning.

Ur sjlfbevarelsedriften hafva mnniskans allra frsta aningar om rtt
och ortt uppsttt. Hvad urmnniskan erfor som fr sig _gagnande_
ansgs smningom i hennes begrepp _rtt_; det _skadliga_ ansgs _ortt_.
Och slunda blefvo redan inom de frsta sammanslutna flockarna vissa
handlingar frbjudna, andra befallda, emedan de frra voro nyttiga fr
flocken och de senare skadliga. Dessa frbud och freskrifter voro
ytterst f, men dremot fljderna af olydnad mot dem mycket svra. Och
p detta stt erhllo medlemmarna i flocken en viss, mycket begrnsad
men ganska bestmd uppfattning af hvad de borde gra eller lta bli att
gra. Genom att handlingen i ena fallet erhll understd, i det andra
rnte motstnd, lrde man sig att gra ett slags urval; det frra slaget
af handlingar blef smningom angenmare n det senare, som alltid af de
starkare vardt tuktat.

Hos de svagare uppstod -- genom denna upprepade underkastelse under de
starkares vilja -- sdana slags organiska intryck, som i det fregende
ro skildrade. Intrycken blefvo smningom bjelser och dessa
inkarnerades hos nsta slktled, som i sin ordning lmnade dem n mer
strkta i arf t det nsta. Flertalet fljde villigt dessa bjelsers
maning och knde, d de motstodo den, en oro, som nnu icke kan kallas
samvetskval, men r den _fruktan fr fljderna_ ur hvilken samvetsoron
utvecklas. Till uppkomsten af vissa enkla moralbegrepp bidrog i
vsentlig grad ett annat inflytande. Redan hos djuren finner man stor
knslighet fr likars omdme, och sllskapsdjuret mnniskan r ytterst
beroende draf. Nr de som nyttiga ansedda handlingarna naturligtvis
mttes af omgifningens bifall, medan de som skadliga bedmda drabbades
af klander, s medvrkade denna allmnna mening kraftigt att befsta
uppfattningen om det lofvrda i somliga och det straffvrda i andra
handlingar. Frst under detta senare utvecklingsskede kan man brja tala
om ett samvete, ett inre medvetande, som afgr det rtta eller ortta i
ens handlingsstt. Detta medvetande, hvilket till en brjan bestmmes
genom samhllsmeningen -- och sledes, i ordets fulla mening, r ett
_samvetande_ om rtt och ortt -- hjes genom en allt mer sammansatt
utveckling drhn, att fr den hgre stende individen de oskrifna
lagarna i hans eget inre bli mer befallande n de af samhllet
stadfsta.

I hvarje tid finnes ett hgre och ett lgre medvetande om det
handlingsstt, som fr alla r det mst gagneliga. Det hgre medvetandet
finnes blott hos ett ftal, och endast mycket smningom upphjer man
till moralbud de nya sedliga kraf, som flertalet alltid frst i
sedlighetens namn bekmpar, nr en enstaka person eller meningsflock
vgar uttala dem. Men ehuru de sedliga instinkterna, sedan de vl ro
inorganiserade, blifva rftliga p samma stt som djurens instinkter, s
ger dock denna rftlighet ej rum lika ovillkorligt. De moraliska
instinkterna ro unga, sledes mindre djupt grundade, lttare frlorade;
rftligheten r oregelbunden, gr stora sprng och r utsatt fr mnga,
hvarandra korsande inflytelser. Dock r den _moraliska_ rftligheten
mera ptaglig n den _intellektuella_. Ty de intellektuella egenskaperna
ro de allra sist frvrfvade, sledes de mst ovissa och hafva hittills
endast visat sig rftliga under ngra slktled.

msesidig uppfostran, lagar, fredme, hafva alla samvrkat att ge
stadga t de bjelser, som samhllet p ett visst utvecklingsskede
erknt som varande moraliska. Men _begreppen_ om det moraliska eller
omoraliska hos vissa bjelser hafva varit ytterst vxlande, ssom
etnografien, historien och litteraturen till fverfld bevisa. En viss
slags uppfostran, vissa vanor kunna -- om de iakttagas under en
tillrckligt lng fljd af slktled -- skapa vissa anlag, vissa dygder
eller vissa laster medan en ny inflytelse, nya vanor kunna omdana
begreppen s, att den forna dygden anses som ogrning eller omvndt. Fr
att blott nmna ett enda exempel: vi straffa nu som brott mot lif och
egendom alla tilltag, som likna vra nordiska fders vikingatg, hvilka
dremot fr 1,000 r sedan ansgos som utomordentligt hedrande
mannabragder. P lngden gr sig vanligen det starkaste af de
inflytanden, som den samhlleliga omgifningen utfvar, rdande, fven om
det strider mot vra rftliga bjelser, hvilka alltid ro ytterligt
sega. Som regel ser man drfr den enskilde handla s, som landets
lagar, flertalets uppfattning och inflytelserika mnniskors fredme
angifva ssom rtt.

P en lg moralisk stndpunkt r man i s hg grad beroende af
omgifningen, att man endast anser moralens bud giltiga fr ens beteende
mot stamfrvanter, men icke mot frmlingar. Ju hgre ett folk ntt i
utveckling, desto flera individer finnas inom detsamma, som vidga denna
trnga uppfattning af altruismen; ja, en stor del af moralens
utvecklingshistoria innebr icke frvrfvandet af _nya_ rttsbegrepp,
utan utstrckandet af de gamla begreppens _omfattning_ frn frnden till
frmlingen, frn landskapet till landet, frn frie till ofrie, frn
mannen till kvinnan, frn fverklass till underklass, frn fosterlandet
till mnskligheten.

Emot de ldre religisa och filosofiska lrorna stller nutidens
antropologi och etnografi vissheten att det icke inom ett enda omrde
fr den mnskliga rttsknslan finnes ngon af alla folk fasthllen
norm; att all sedlighet r en fljd af smningom samlad erfarenhet och
smningom vunnet arf, och att sledes hvarken gudomlig uppenbarelse
eller medfdda rttsbegrepp legat till grund fr moralen.




                  4. Moralens fyra utvecklingsskeden.


Naturen gr intet sprng. Liksom mnniskans organism utvecklat sig frn
lgre till hgre lifsformer, s har hennes moral utvecklats frn en
stndpunkt, som vi kunna kalla djurisk. Under detta djuriska skede r
_kannibalismen_ det framtrdande draget.

Smningom upphr mnniskotandet; och _slafveriet_ framtrder. I stllet
fr att behandla sin krigsfnge som jaktbyte behandlar man honom nu som
arbetsdjur. Detta moraliska skede kan kallas _vildens_.

Under det tredje skedet, _barbarens_, utbytes smningom slafveriet mot
_lifegenskap_; aktningen fr lif och egendom -- till hvilken hustru
rknas -- r s mycket kad, att mord, stld och ktenskapsbrott strngt
straffas.

Under det fjrde -- och tillsvidare sista -- moraliska skedet, det i
hvilket vi befinna oss, r den lifegne vorden _daglnare_. Den
barbariska moralen finnes kvar i mycket, men man brjar blygas fr
densamma, och hyckleriet utmrker drfr vr tid liksom alla de skeden,
d en hgre sedelra erknnes n den, som gtt in i ktt och blod hos
samhllets flertal. _Slafveriet_ och _lifegenskapen_ ro -- frkldda --
kvar i _lnekampen_. _Mordet_ frdmes af lagen, men massmordet,
_kriget_, godknnes nnu af allmnna meningen. _Engifte_ lgges af
lagen, men _prostitutionen_ r dock socialt erknd. _Offervillighet_
predikas, men _vinstbegr_ drifver nstan alla fretag; rikedomen ger
all makt. Samtidens moral r den _industriella_.

Dessa fyra skeden fverg det ena i det andra; flera samtida folk st
nnu p ngot af de tidigare skedena, men vsterlandets odling befinner
sig i det sistnmda, industriella eller merkantila skedet. Inom detta
ter finnas individer, hvilkas lif och lra ro omgifningen mycket
fverlgsna; de ro s att sga nutidens lften om en bttre framtid.
Men man fr ej dma nutidens allmnna moral efter dessa
undantagsmnniskor, lika litet som t. ex. Sokrates kan anses ha varit
ett uttryck af den allmnna sedligheten hos grekerna eller Jesus af den
hos judarna rdande.

Till utgngspunkt vid bedmandet af hvarje moraliskt skede mste man
tvrtom taga _flertalets_ seder, de _vanliga_ freteelserna, icke
ytterligheter i vare sig det goda eller onda. Det blir slunda icke de
finare skiftningarna i den moraliska utvecklingen utan endast ngra f,
vsentliga drag, som i det fljande komma att framhllas fr att utmrka
skillnaderna mellan den _djuriska_, den _vilda_, den _barbariska_ och
den _industriella_ moralens skeden. Dessa hufvuddrag ro:
_mnniskolifvets vrde_, _de svagas behandling_, _frhllandet mellan
knen_, _aktning fr gandertten_ samt _altruismen i allmnhet_ och
_pliktknslan_ gent emot den rdande moralen.




                        5. Den djuriska moralen.


A. MNNISKANS VRDE. Den djuriska moralen vet intet om aktning fr
mnniskolifvet. Fr att stilla sin hunger efter ktt och tillgodose sitt
begr efter lckerheter, ta mnniskorna hvarandra. Hos alla kannibaler
anses ungt kvinnoktt som mest vlsmakande. Och innan hustrun hunnit bli
gammal och seg upptes hon drfr ofta; stundom fr hon sjlf tnda
elden, fver hvilken hon sedan anrttas. Bekant r historien om vilden,
som af en missionr erhll besked, att han ej kunde bli dpt, s lnge
han lefde i tvegifte. Om ett par dagar meddelade vilden, att detta
hinder nu var undanrjt, ty han hade tit upp den ena hustrun!
Frldrarna upptas, d de ldras, af barnen, och icke sllan ta
frldrarna sina egna barn. fven om modern grter, d fadern ddar
barnet, lugnar hon sig vanligen, ifall hon fr sin lagliga del,
barnets hufvud, att gnaga p. I Australien, p Nya Seeland och Stilla
hafvets ar, dr mnniskotandet nnu delvis kvarlefver, r kriget
sllan annat n mnniskojakt. Man ter sitt nedlagda byte p sjlfva
slagfltet eller tar hem det, gder det och slaktar det sedan vid ngot
fstligt tillflle. Man undervisar ungdomen huru den p ett passande
stt skall stycka och ta en mnniska. Hmdlusten och den
frestllningen att man kan tillgna sig fiendens styrka och mod genom
att ta hans ktt medvrka att bevara kannibalismen, fven dr det
finnes godt om annan kttfda. Ffngan fvar ock sitt inflytande; s t.
ex. berttar en resande om en man, som t sin hustru blott fr att bli
omtalad som en duktig personlighet. Dr tillfrseln p mnniskovildt var
jmfrelsevis ringa, frbehll man i fredstid denna lckerhet t
hfdingarna -- hvilka dessutom alltid ha rtten till de bsta bitarna.
Det friga folket kunde blott under krigstid erhlla denna njutning, och
kvinnorna frbjdos helt och hllet att taga del i dessa mltider. Nr
mnniskotandet i dess hvardagliga form smningom upphr, stannar det
lnge kvar som religist bruk; mnniskooffren till gudarna ro ett bland
uttrycken fr tron, att gudarna ocks lskade mnniskoktt. Sgnerna om
Abrahams offrande af sin son Isak och grekernas af Ifigenia -- hvilka
bda offer frst voro befallda af gudarna, men sedan hindrades genom
gudomligt ingripande -- bevisa att vid det skedet ett nytt
rttsmedvetande hll p att arbeta sig fram, ett medvetande, hvilket
frdmde mnniskooffer. I tskilliga religioner, fven den kristna,
finnas frestllningar och bruk, som st i ett, nu undanskymt,
sammanhang med detta tidiga utvecklingsskede. Ej blott som religist
bruk utan ock som en straffbestmmelse har mnniskotandet fortlefvat
hos ganska hgt utvecklade folk. P Sumatra t. ex. dmas
ktenskapsbrytare och tjufvar att tas. Och fven hos vr tids
kulturfolk finner man att mnniskotandet tillgripes vid hungersnd; t.
ex. af strandade europeiska skeppsbesttningar.[8]

De trakter, dr kannibalismen visar sig svrast att utrota, hafva varit
sdana, dr (som t. ex. p Nya Seeland) naturen endast frambringar ett
ringa antal af dggdjur och saftiga frukter. I de trakter dremot,
hvarest annan riklig kttfda finnes, aftager kannibalismen genom mnga
samvrkande inflytanden. Det kraftigaste har troligen varit nyssnmda
frbud fr kvinnor att ta mnniskoktt, emedan mnnen velat frbehlla
sig ensamma denna njutning. Frbudet har uppehllits t. o. m. genom
ddsstraff, och fruktan har slunda smningom hos kvinnan alstrat en
instinktiv motvilja fr detta fdomne, medan hon tvrtom, dr intet
sdant frbud varit gllande, med god smak delar de rysliga mltiderna
t. ex. p Nya Seeland. Sedan mnniskotandet p nyssnmda stt blifvit
motbjudande fr kvinnorna, utvecklades ocks smningom hos barnen
mdrarnas motvilja fr mnniskotandet. Detta r ett af de mnga fall i
moralens utvecklingshistoria, dr sjlfviskheten hos ena delen af
mnskligheten varit en af orsakerna till en sedlig knslas uppvaknande
hos den andra delen.


B. DE SVAGAS BEHANDLING. Ej blott genom kannibalism, utan fven p mnga
andra stt visar sig under det djuriska skedet missaktningen fr
mnniskolifvet. Det finnes intet samhlleligt skydd fr den svagare;
drp r en enskild angelgenhet, och en hvar brgar sitt lif blott i mn
af sin frmga att vrja det -- hvadan ocks de gamla och sjuka, kvinnor
och barn ro i de starkares vld.

Ett oupphrligt krigstillstnd rder; vilddjursbegret att dda, att
besegra sina medtflare, att ta mnniskoktt underhller detta
tillstnd, och ur detsamma fdes den uppfattningen, att det r en ra
att fljas af mnga slagna fiender in i det andra lifvet. Vra nordiska
fders begrepp om Valhalls frjder -- dr kmpen fortsatte lifvets
strider -- liknar alldeles det, som nnu fortlefver hos bon p Viti[9],
hvilken srjer, nr han icke kan framtrda fr gudarna fljd af nog
mnga goda grningar, d. v. s. ddade fiender! Hlst slaktas fngarna
under marter, och fven sedan mnniskotandet upphrt, fortsttes
sjlfva detta pinande som ett lsklingsnje; ofta slppas fngarna lsa
fr att hetsas till dds, alldeles s som vildens europeiska broder roar
sig med att hetsa sitt instngda villebrd i sina jaktparker!

Och r vl -- i aktning fr mnniskolifvet -- monarken, som afskickar
sina segertelegram efter en lycklig drabbning, vsentligt skild frn
indianen, som med stolthet frtljer att han har 500 skalper af fiender,
frn hvilka han befriat sitt folk?

Till den djuriska moralens krigsseder hr ock ett fullstndigt
nedgrande af fiendens gubbar, kvinnor och barn. Frst smningom brjar
man inskrnka dessa allmnna blodbad, dels genom envigeskamp mellan
ngra utvalda kmpar, dels genom att upprtta med religis hlg omgifna
skyddsplatser (asyler). Slunda fick hos greken den flyende fienden
skydd vid husets hrd eller vid templets altare, och en motsvarighet
till detta har man funnit i vra dagar t. ex. hos vildarna p
Sandwichsarna.

Europens erfringsfrder till Amerika, hans nutida civilisatoriska
expeditioner till Asien och Afrika och hans krig, sdana de frts nnu
p aderton-hundratalet, visa oss icke ngon synnerligen skarp grns
mellan den djuriska vildens och europens moral i frga om aktningen fr
mnniskolifvet, nr erfring och krig bragt hans likar i hans vld.

Under mnniskans tidigaste utvecklingsskeden, d kampen fr tillvaron r
hrd, tillgngen p fdomnen knapp, blir den svage endast en brda fr
den starkare, som denne snarast mjligt sker befria sig frn. I Nya
Kaledonien blir den, som ej orkat ta p 3 dagar, vanligen ihjlslagen,
och de ldrige begrafvas lefvande, ofta utan att man frut gjort sig
mdan att sl ihjl dem. P Sumatra t en folkstam sina gamla frldrar
under den tid af ret, nr saltet var billigt och citronerna mogna. De
gamla stego upp i ett trd, barnen skakade trdet under sngen: Frukten
r mogen, tiden r inne; de gamla stego ned, slaktades och tos med
salt och citron. P Viti var frldramord fr ej lnge sedan rent af en
religis plikt! Enligt den religisa frestllningen drstdes skulle
man komma till det andra lifvet alldeles i samma tillstnd som man
lmnat detta. Det var drfr barnens uppgift att befordra sina frldrar
till evigheten, innan de blifvit allt fr orkeslsa. Familjen fljde den
gamle till grafven, man tog ett hjrtligt afsked, strypte sedan
ldringen samt begrof honom hgtidligt. Vitibons pliktknsla var i detta
afseende lika befallande som europens r det i alldeles motsatt
riktning. Buschmnnen lta vilddjuren ta upp de gamle; andra folk ter
lmna dem att svlta ihjl; sdan var lapparnas och r stundom nnu
eskimernas sed.

Hvad _vrden om afkomman_ angr, s r den djuriska mnniskans moral i
regeln djurens underlgsen. Men detta beror ter p mnniskans
fverlgsna frmga att berkna villkoren fr seger i kampen fr
tillvaron. Fr mnniskan liksom fr djuret r sjlfbevarelsedriften och
knsdriften de tv starkaste drifkrafterna. Slktbevarelsedriftens andra
bestndsdel, krleken till afkomman, kan ltt rka i strid med
sjlfbevarelsedriften, och d segrar denna senare oftare hos den om
lifskampens svrigheter mera medvetna mnniskan n hos djuret. Under de
tidigare skeden, om hvilka vi nu tala, lefde alla i umbranden och
faror. Vrden om afkomman innebar under dessa frhllanden s mycken
mda, att man kan frst att egoismen i ndens stund segrade, ehuru ej
utan strid, -- och att barnen offrades fr det egna jaget.

Ju lgre en folkstam str i utveckling, och ju vrnlsare den drfr r
i kampen fr tillvaron, desto vanligare ro barnamord. I Tasmanien mrda
frldrarna vanligen de 3-4 frsta barnen, i synnerhet om de ro
flickor, och sker ej detta strax efter fdseln, s utfres det i regeln
nr krig utbryter. Att vildarna i hftighet sl ihjl sina barn r ocks
mycket vanligt. Slunda sg en resande i Eldslandet en far krossa sitt
barn mot klippan, emedan barnet sttt omkull en ggkorg -- ett
kraftigare uttryck af samma rhet, som vid liknande tillfllen kommer
europerna att med stryk fverfalla sina barn.

Medan den moraliskt outvecklade mnniskan _sllan_ r i stnd att
behrska sig, r vilden detta endast i de fall, dr en _lng_ erfarenhet
om tygellshetens fljder gjort sjlfbehrskning till hans andra
natur. Den primitiva mnniskans andliga lif r en rad af enkla
impulser, hvilka sllan tyglas af yttre hnsyn eller hmmas af ngra
inre motvrkande rrelser; drfr fljer handlingen blixtsnabbt driftens
ingifvelse.

Att vildarna drjmte utan tvekan dda de _vanskapliga_ barnen och att
barnamord r eller varit _lagstadgat_ p sdana ar i Stilla hafvet, dr
fdomnenas mngd varit begrnsad -- detta r sakfrhllanden af hvilka
man skulle tycka sig berttigad att sluta till frnvaron af all
frldrakrlek hos vildarna. Men moderkrleken r s djupt rotad i
naturen, att de tasmaniska kvinnorna, som berfvas sina barn, skaffa sig
ersttning genom att gna sina mma omsorger t sm hundar. Och ej ens
p Sandwichsarna -- dr den kvinna, som frsummade plikten att lta
mrda sina barn, s snart hon fick fler n hgst tre, drabbades af
samhllets frakt och skymfligt uteslts ur alla aktningsvrda
samhllsmedlemmars sllskap -- blef modersmheten utrotad. Frn den
hrledde sig t. ex. seden, att barnet skulle ddas genast efter fdseln
och innan modern sett det; hade det andats blott en half timme, fick det
fortfarande lefva. Och p dessa ar omhuldades de uppvxande barnen med
stor mhet af sina mdrar.

Barnamordens svrutrotlighet sammanhnger med den mycket naturliga
uppfattningen, att barnen ro frldrarnas egendom. Det r frst mycket
sent och nnu ytterst otillrckligt, som samhllet beredt skydd fr
barnen mot frldrarnas godtycke.

_Fosterfrdrifning_ hr ocks samman med den djuriska moralen. Hos mnga
vilda folk bedrifves den planmssigt och fortsttes lngt efter det
barnamorden brjat betraktas som omoraliska. Att svl fosterfrdrifning
som barnamord nnu tillhra ocks kulturfolkens seder, ehuru de frdmas
af deras moral, beror mhnda drp, att det ofdda eller nyfdda barnet
af kvinnan uppfattas som endast en del af hennes egen kropp, hvilken hon
kan behandla efter behag. Blott smningom blir barnet fr moderns knsla
en sjlfstndig personlighet. De flsta barnamord hos kulturfolken,
liksom hos vildarna, begs ocks inom frsta dygnet; ifrn det modern
brjat vrda barnet, vaknar mheten och besegrar alla andra knslor af
blygsel, af oro fr framtiden o. s. v. Att fven bildade kvinnors moral
ofta r djurisk i frga om moderlighetens plikter, torde dessutom delvis
bero af den falska anstndighet, hvilken hos kulturfolken vllar att den
unga flickan ej uppfostras till insikt om sin plikt gentemot slktets
lif. Frst nr kvinnorna frn barndomen lra sig betrakta slktlifvet i
kunskapens fulla dager och med religist allvar, kunna hos dem de
sedliga begrepp allsidigt utvecklas, som hafva sin rot i uppfyllandet af
naturens egna villkor, men i hvilka begrepp kvinnorna stundom nnu st
p sina urmdrars lga stndpunkt.

I mnga afseenden, utom det nyssnmda, kunna vi i vra kultursamhllen
finna kvarlefvor af den djuriska moralen med afseende  betraktandet af
mnniskan ur vsentligen matnyttig synpunkt. Morden p fosterbarn och
undantagshjon ro yttringar af den primitiva olusten att fda onyttiga
personer. Och mnga steg p den sedliga skalan torde ej skilja den
stersjfiskare -- som d han fann sin drunknade hustrus lik fullsatt af
lar, plockade bort dessa och lade ut liket fr att f ny fngst -- frn
australnegern, som styckar sitt lefvande barn fr att f fiskbete.


C. FRHLLANDET MELLAN KNEN. Bland djuren, tminstone ryggradsdjuren,
ro honorna i regeln icke freml fr misshandling. Hos somliga fglar
kan man t. o. m. sga att frieriet, makens mhet om makan under
hckningstiden och den ena makens djupa sorg vid den andras dd frete
tecken till en krlek af hgre art. ktenskaplig krlek i hgre mening
r en knsla, i hvilken egoismen och altruismen ntt full jmvikt, s
att den egna lyckan endast vinnes i och genom beredandet af den andras
lycka. Men af denna slags ktenskapliga krlek finnes hos den djuriska
mnniskan intet spr; hon str tvrtom i detta fall lngt under icke
blott fglarna utan mnga af dggdjuren. I Tasmanien, hos
australnegrerna och flerstdes, r kvinnan nnu blott en svagare
varelse, som mannen kan bruka och misshandla utan ringaste hnsyn.
fverallt p den djuriska moralens stndpunkt, och under det skede, d
fiske, jakt och krig ro mannens enda sysselsttningar, lgges allt
annat arbete, fven det tyngsta, p kvinnan. Hon bygger bostaden, samlar
brnslet, br alla brdor, ofta med dibarnet p ryggen, tillagar fdan
och mttar sig med de kvarlefvor, mannen kastar t henne. Ha fisket
eller jakten slagit fel, fr hon grfva upp rtter, dyka efter musslor,
klttra efter frukter. De flsta kvinnor hos nutidens vilda folk
vanstllas af sr eller rr efter mnnens misshandling. Gitter mannen ej
sjlf aga hustrun, lmnar han henne i ngra kvinnors vld, hvilka i
hennes misshandlande finna den grymma njutning, som den frtryckta och
outvecklade varelsen ofta knner af att lta andra lida hvad man sjlf
lidit, liksom de europeiska barn, som uppfostras med stryk, vanligen ro
de grymmaste mot andra, svagare barn och djur.

Nya Seelands vigselformulr bestr i dessa till mannen riktade ord:
Du r hennes herre; slj henne, dda henne, t henne, om du behagar. I
Indien och flerstdes var hustrun fordom pliktig att dda sig vid
mannens dd. Uppfattningen af kvinnan som en oren varelse har tagit sig
uttryck i mnga vildars seder. Flerstdes fr hon ej ta tillsammans med
mnnen, ja ej ens koka sin mat vid samma eld. Efter barnsbrden mste
hon genom mngahanda bruk renas, och nnu kvarlefver i vra samhllen i
och med kyrktagningen en terstod af den djuriska moralens lga
uppfattning af moderskapet.

Ehuru sederna vxla mellan strre och mindre grad af grymhet, kan man
sga om nutidens vildar, att kvinnan af dem uppfattas som _lastdjur_,
_njutningsmedel_ och slutligen _fdomne_, samt att denna uppfattning r
fr _den djuriska moralen_ betecknande. Att flera af nutidens forskare
anse den tidigaste familjen hafva varit grundad p modersvldet
(matriarkatet), icke p fadersvldet, ndrar icke sakfrhllandet, att
kvinnorna hos forntidens vilda folk haft och hos nutidens hafva en
mycket lg stllning. Matriarkatet anses ha uppsttt genom omjligheten
att veta hvem som var den rtte fadern, d samma kvinna gdes af flera
mn. Modern, som, utom lifvet, ocks gaf barnet den frsta vrden, blef
d ansedd som dess rtta gare, och modern med sitt barn blefvo sledes
_familjens_ frsta medlemmar. S tillflligt var -- under detta skede --
mannens frhllande till kvinnan, att hans frtryck af henne som den
svagare ej mildrades af ngon som hlst mhet.

Fadersvldet, trots all dess grymma makt fver hustrurna och barnen,
blef drfr ett stort framsteg i moralisk utveckling, ty mannens
gandertt till vissa kvinnor och barn medfrde smningom en utveckling
af den beskyddande mhetens knsla hos honom. Mannens ndrade
uppfattning af kvinnan har framgtt genom en s ytterst lngsam -- och
nnu alldeles oafslutad -- utveckling, att det r p goda skl, man
plgar bedma ett samhlles odlingsgrad efter den stllning kvinnan
intar inom detsamma.

Blygsamhetsknslan r, liksom krleken af sen tillkomst. fven hos de
djurslag, dr mheten mellan makarna r stor och dr honan behandlas
vl, finnes ej spr af blygsamhet; fven hos de primitiva mnniskorna
saknas den lika fullstndigt. Hvarje drift tillfredsstlles
gonblickligt, offentligt och utan aning om anstndighet. I frhllandet
mellan knen rder mnggifte i ordets fulla bemrkelse. Och nr mannen
brjar krfva trohet af sina hustrur, s r det till en brjan endast ur
_ganderttslig_ synpunkt; han vill icke bli bestulen, men han hyr grna
ut hustrurna t sina vnner eller andra mn. En hottentott hyr ut sin
hustru t europen fr en bit tobak, lika villigt som hans dotter sljer
sig fr en bomullsnsduk.

Sjlfva ktenskapet vgabringas genom rof; mannen lurar p
grannstammens kvinnor; finner han en, s strtar han sig fver henne,
dfvar henne med ett klubbslag och slpar henne hem vid hret. Ju flera
slunda vunna hustrur desto flera slafvinnor har ocks mannen. Rofvet
uppgres senare med hennes stam, s att hon blir rfvarens lagliga
egendom; fven ktenskapen _inom_ stammen motsvara det gamla nordiska
uttrycket brudkp: kvinnan r en sak, hvilken mannen tillhandlar sig
af garen, som r fadern eller nrmaste manliga frnde[10].

Frestllningen att kvinnan af naturen skulle hafva ett slags
blygsamhetsknsla, ett visst begrepp om kyskhet, motbevisas fullstndigt
genom etnografien. Dr samhllsseden godknner det, fverlmnar sig
kvinnan frn tidiga ungdomen t huru mnga mn som hlst; dr mannen ej
krfver trohet, finnes hos hustrun ej ens begreppet drom; blodskam r
flerstdes en naturlig sak, som ej uppvcker minsta fasa, och att vid
religisa fster f offra sin jungfrulighet t prsterna r en af ungmr
efterstrfvad ra.

Urmnniskans ohjdade tillfredsstllande af de naturliga drifterna
hindrar ej hos dem uppstendet af onaturliga laster. Lngt ifrn att
dessa -- som man hr psts -- bland vildarna utbredas genom europerna
(och hos dessa senare uppst genom en onaturlig kultur), finnas
tvrtom sdana laster hos en del vilda folk, innan de haft ringaste
berring med europerna.[11]

S lnge ingen blygsamhetsknsla finnes, brukas inga _klder_, annat n
som skydd mot kld, i strid, o. s. v. eller som grannlt. Kvinnan brjar
att hlja sig, nr mannen brjar gra sin gandertt till henne
gllande, och nr han p henne straffar andra mns tillgrepp af denna
hans egendom. Genom _fruktan_ alstras sledes hos kvinnan den frsta
ansatsen till knslig terhllsamhet, omsorgen att ej utstta sig fr
andra mns blickar och hustrulig trohet. Att _fruktan_ r frsta
drifkraften, framgr bland annat af fljande sakfrhllande: hos samma
folk, dr hustrurna _brjat_ behrska sig, skall man nnu finna de
_ogifta_ kvinnorna alldeles tygellsa, och medan de frra delvis hlja
sig, g de ogifta alldeles nakna. P Tahiti, dr den knsliga friheten
fr ej lnge sedan var alldeles utan grns, fanns ej skymt af
blygsamhet; p Nya Seeland dremot -- hvarest mnnen dda sina hustrur,
ifall de utan tillstnd gifva sig t andra mn -- behlla kvinnorna t.
o. m. under smnen och under badet en ltt drkt. Hos dessa
Ny-Seelndska kvinnor, som nnu ro kannibaler, hafva dock redan mhets-
och trohetsknslorna ntt en ej ringa grad af utveckling, ssom de
europer intyga, hvilka haft hustrur till lns af infdingarna. Och
fven hos de Ny-Seelndske mnnen har en viss knsla af olust gent emot
dylika ln brjat utveckla sig. En hfding motstod till och med en
europ, som ville lna hustrun mot att ge mannen en enkelbssa; men nr
europen slutligen bjd honom en dubbelbssa, tog han bssan med ena
handen och skt med den andra hustrun mot frmlingen.

Att blygsamhetsknslan _sedan_ den utvecklats, dock frblifvit beroende
af klimatiska och andra frhllanden och drigenom ytterst vxlande, r
en allmnt knd sak. Japanesiskan t. ex., som r mycket anstndigare
kldd n europeiskan, badar sig okldd i en hel samling af mn; den
franska damen under frra rhundradet lt den manlige kammartjnaren
klda sig frn topp till t, men knde frlgenhet om hon rkat att af
ett sllskap bli sedd med naturlig hrfrg, utan puder; nutidens
vrldsdamer tveka ej att p aftonen visa sig halfnakna i baldrkt, men
blygas om en man p morgonen fverraskar dem i en mycket mindre
blottande morgondrkt. Kortligen: begreppet om kyskhet och blygsamhet
beror ingenstdes af ngot annat n den _uppfattning_ drom, som hos ens
omgifning r gngse. Och ifrga om kyskheten hos kulturfolken kan t. ex.
ppekas, att i Spanien, Skottland o. s. v., dr barn utom ktenskapet
_icke_ anses som en skam, ro barnamord mycket sllsynta och omvndt.

Men sjlfva kyskhetens och blygsamhetens _knsla_ vckes frst hos
mdrarna genom fruktan, utvecklas sedan hos dttrarna, och smningom bli
kyskheten och blygsamheten naturliga knslor hos kvinnorna, som sedan
invrka fven p mnnens moral i dessa afseenden.

Slutsatsen af dessa iakttagelser rrande knsfrhllandet blir: att den
kyska krleken, en allomfattande, hel och varaktig lidelse, r en frukt
af utvecklingen, och den kan sledes ej finnas vare sig hos det ena
eller andra knet p de lgre utvecklingsskedena. Men vildens djuriska
drift r frsta lnken i en kedja, hvars sista lnk r den stora,
upphjda och frigrande knsla, som drager andligt beslktade, hgt
utvecklade naturer till hvarandra. Och nnu i dag torde frmgan att p
detta stt djupt lska endast finnas hos ett ftal -- som en
fretrdesrtt, rik p mjligheter af den strsta lycka och det strsta
lidande.

Detta ftal skulle troligen ej nu ntt denna frdling af den
ursprungliga, ra driften, ifall icke vra frfder, i sin starka
egoism, med dden straffat sina kvinnor, nr dessa glmde att de voro
delar af sin herres lsegendom.


D. AKTNING FR GANDERTTEN. fven aktningen fr gandertten r en
frvrfvad knsla. I vra af pnningen behrskade samhllen, r allmnna
moralen mycket strng mot tjufnad i de former, som hemfalla under lagen.
Man kan gra sig skyldig till affrssvindel, till politisk eller annan
korruption; man kan svika sin fvertygelse fr vinnings skull och --
nd frbli hedrad som samhllspelare, medan stackaren, som stulit af
nd, blir samhlleligt brnnmrkt!

Ett frvrfvat begrepp, s djupt rotat som aktningen fr gandertten nu
r i vrt samhlle, mste hafva brjat frvrfvas mycket tidigt. I
mnniskoslktets barndom voro tvisterna om mitt och ditt helt visst de
frst och oftast frekommande, liksom i barnkamrarna nu fr tiden.

Visserligen finnes i alla primitiva samhllen kommunism med afseende 
stammens egendom. Men stammen vrnar sina jaktmarker och fiskvatten mot
_grann_stammen. Ndvndigheten att t sig trygga villkoren fr
lifsuppehlle, skapar det frsta medvetandet om gandertt. _Inom_
stammen torde ganderttsknslan frst ha gjort sig gllande i nskan
att fr sig behlla de kvinnor man fngat eller tillbytt sig; den nytta,
hustrurna gjorde sin herre och man, vckte antagligen tidigt hos honom
den moraliska skdning, som en buschman uttryckte slunda: Nr man tar
min hustru, gr man ortt; nr jag tar en annans, gr jag rtt. En
skdning, som icke saknar anhngare -- ehuru mindre ppenhjrtiga -- i
vra samhllen.

ktenskapsbrottet straffas, som ofvan ppekades, i sin egenskap af
stld; ofta ddar vilden sin brottsliga hustru eller afskr tminstone
(och uppter ofta) hennes nsa. Knslan af gandertt till hustru och
barn fljes sedan af ganderttsknslan till vapnen eller redskapen, som
man tillvrkat, husdjuren, som man tmt; slutligen -- och under ett
senare skede -- till jorden, som man odlat; sist till betesmarken och
skogen. fverallt hafva i det ldsta samhllet kvinnorna och all annan
egendom varit samegendom och, d allt tillhrde alla, uppstodo vissa
msesidighetsbegrepp, vissa gemensamhetsvanor, mot hvilka aktningen fr
egendomen sedan hade svrt att kmpa sig fram. I ett kommunistiskt
samfund r det hvarken brott att taga eller dygd att gifva; gstfrihet,
gifmildhet ro dr s sjlfklara, att det icke anses som delmod; och
tacksamhet blir sledes fven en i allmnhet oknd freteelse. Hos
eskimerna t. ex. dela alla den hval ngon af dem fngat; har man vapen
eller kajaker, lnar man ut dem, och lntagaren erstter dem ej, ifall
han frstr dem; lngifvaren har ju endast lnat af sitt fverfld;
stjla betyder endast att taga det _ndvndiga_ frn ngon.  andra
sidan mste alla dela mdorna vid jakt och fiske. Vill ngon undandraga
sig dessa mdor, s kan han det och lefver d fr sig sjlf, men p sin
egen risk; han fr behlla sin fngst, men ej prkna hjlp af de andra.
Dessa, af gemensamhet i egendom och arbete prglade, seder ro ett
fvergngsskede frn kommunism till privategendom.

Bland folken i Stilla hafvet har man ock tillflle att iakttaga olika
fvergngsformer; p somliga ar rder nnu ren kommunism; p andra
finnes privategendom, men ssom en ganska ny inrttning. S t. ex. kunde
p Markesas-arna fr ej lnge sedan hvarje frbigende stiga in till en
familj, deltaga i mltiden och g utan att tacka -- man hade ju endast
brukat sin rtt!

Kommunismen var naturlig, s lnge individen, illa vpnad i kampen fr
tillvaron, behfde sina likars hjlp fr anskaffandet af fda och fr
skyddet af denna. De altruistiska knslor, som genom denna samegendom
och msesidiga hjlp smningom utvecklades, mste hafva varit starka, ty
de fortforo att vrka, fven sedan herdelifvet och kerbruket smningom
medfrde den fr egoismens utveckling s gynnsamma enskilda egendomen.

Med uppkomsten af enskild egendom -- eller _sregendom_ -- blef tjufnad
ett brott och rlighet en dygd.

Drigenom att tjufnad straffades med dden eller andra grymma straff,
uppstod smningom en instinkt, som hll den hand tillbaka, hvilken
utstrckte sig fr att stjla frn stamfrvanter. Men sjlfva
rlighetens _begrepp_ vxte ytterst lngsamt, efter som man lnge ansg
det bermligt att stjla frn grannstammarna. Ja -- ifall det blott sker
efter en krigsfrklaring, -- s anse vi ju nnu sdana stlder hedrande!


E. ALTRUISM OCH PLIKTKNSLA. Hr ofvan ppekades den altruism, som redan
mste finnas i det kommunistiska samhllet och utan hvilken sjlfva
samhllet vore omjligt. Det, som sammanhller medlemmarna i en flock
mot en annan flock, mste vara en viss samknsla, en viss sympati, en
viss msesidighet i tjnster och en viss frmga att samvrka genom
underordnande af den enskilda driften under det allmnna gagnet. Men
redan innan denna sammanslutning i flock ger rum, har altruismen brjat
vckas hos frldrarna i och genom deras vrd om barnen.
Frldramheten, som r oumbrlig fr slktets bevarande, r en
ursprunglig knsla svl hos djur som mnniskor, och fanns fven dr de
allt fr mngtaliga barnen tos upp. Och ur denna slktbevarelsedrift,
som under vrden om afkomman motvrkar sjlfbevarelsedriften, har -- som
frut yttrats -- all frmga af oegennyttig hngifvenhet sitt frsta
ursprung. Denna frmga tages sedan i ansprk i och genom samlifvet med
stammen. fven det ktenskapliga samlifvet mste, trots all sin
ursprungliga rhet, dock i ngon mn vara vrksamt i altruistisk
riktning. Senare n altruismen hos frldrarna, hos stammedlemmarna, hos
makarna, utvecklar sig altruismen i barnens knsla fr frldrarna.
Endast de handlingar, som genom smrtsamma eller angenma fljder
inprgla sig i medvetandet, omdana, som vi sett, detta till varaktiga
knslor. Och nr barnen brja bli medvetna, nr de kunna reda sig
sjlfva, lmnar den primitiva mnniskan dem ocks t sig sjlfva.
Knsfrhllandets tygellshet gr ett familjelif enligt vra begrepp fr
dem oknt. Barnen se modern misshandlas af fadern och flja snart hans
fredme. Ett utfver de spda ren fortsatt mhetsfrhllande frn
frldrarnas sida gent emot barnen hr p denna odlingsgrad till
undantagen. Drfr bli fven de motsvarande knslorna hos barnen lnge
outvecklade. Undantag finnas dock i detta som i andra afseenden.

Man _kan_ f se drag af kta altruism hos vildar, t. ex. se dem
delmodigt blottstlla sitt eget lif, visa en stor tillgifvenhet och
tacksamhet o. s. v. -- allt drag, hvilka, ssom vi veta, man kan finna
fven hos de hgre djuren. Men man kan icke lita p dessa knslor, i
synnerhet ej hos vilden; de ro lika oberkneliga som sllsynta.
Frnvaron af hvad vi kalla humanitet -- mnsklighet -- r ju just det
utmrkande fr den djuriska moralen.

Den starkes rtt r all rtt; men ur detta den starkes egoistiska stt
att gra sin rtt gllande spira dock, som vi sett, hos de svagare de
vanor, hvarifrn sedan vissa sedliga begrepp utveckla sig. Af fruktan
framkallas en viss _sjlfbehrskning_. Ur sjlfva vldet uppstr en
frsta dunkel aning om _rttvisa_; ty sjlfbevarelsedriftens impuls: att
glda slag med slag, gr slutligen _vedergllningens_ begrepp till ett
af de i naturen djupast rotade. Den starkares, p mnga stt visade,
frmga att gra sin vilja gllande, skapar smningom hos de svagare
bjelsen att frivilligt underordna sig hans vilja. Olydnaden r s
farlig, att gagnet af _lydnaden_ blir den instinkt, som inom vildens
dunkla pliktmedvetande blir mst befallande; och detta alldeles
oberoende af _arten_ hos de befallningar, som han har att efterkomma.
Han tnker icke fver det rtta eller ortta i saken sjlf; han lyder
blindt. Moralens frsta bud blir sledes: _Lyd hfdingen i allt och
alltid._

Hans andra bud r: _Stjl icke dina stamfrvanters egendom_ (till
hvilken hr deras kvinnor).

Hans tredje bud lyder: _Drp icke, om du ej draf har ett gagn, som
motsvarar den fara du sjlf lper._

Hur ytterst enkel och r denna moral n m synas, s r den dock det
fr, hvarur en hgre moral utvecklat sig; ty den tvingar mnniskan till
en viss grad af underordnande under andras kraf -- och r sledes en
brjan till _altruism_. Men detta underordnande str i samband med
hennes erfarenheter af det fr _henne sjlf_ obehagliga eller angenma;
sledes framkallar det fven en utveckling af den sunda _egoism_ hos
individen, hvilken r lika oumbrlig fr mnsklighetens utveckling som
altruismen.

P detta stt mste man tnka sig att _pliktknslan_ uppsttt. Frst af
allt uppfattas -- ehuru omedvetet -- som individens plikt att undvika
det fr honom skadliga och gra det fr honom gagnande. Men som detta
val ofta bringar individen i sammansttning med andra, lr sig individen
smningom, att det fr honom skadliga ofta r det fven fr andra
skadliga, liksom det fr honom gagnande ocks ofta r det fr andra
nyttiga. Denna p erfarenheten grundade pliktknsla fr kad styrka
genom de straff, som flja, nr individen icke lyder pliktknslans
maning.

Och emedan de individer, som p intet stt lta bja sig under denna
frsta enkla pliktknsla, vanligen duka under, blir det genom ett slags
omedvetet urval de mst bildbara, de som bst tillgodogra sig
erfarenheten, hvilka fortlefva och fortplanta slktet samt hos nsta
slktled inprgla sina pliktbegrepp.

Icke blott hos den primitiva mnniskan, fven hos kulturmnniskan r
_begreppet_ om plikten ofta mycket obestmt, p samma gng som sjlfva
_pliktknslan_ kan vara mycket stark. Hos kulturmnniskan finnas
visserligen ngra till vrklig instinkt blifna moralbegrepp. Det mycket
betecknande uttrycket, att somliga ting fr oss ro fysiskt omjliga,
visa just att obengenheten fr dem blifvit en del af vr natur. S r
t. ex. mnniskotandet omjligt fr de flsta kulturmnniskor, t. o. m.
under hungersnd, och fven mord, stld och vldtkt ro omjliga fr
mnga.

Men det finnes andra arter af instinktiv motvilja, hvilka alls icke st
i samband med vrkliga moraliska pliktbud. De hafva uppsttt till fljd
af vissa frdomar, hvilka en gng varit ansedda som plikter, och hvilkas
fvertrdande haft straffpfljder. Intet bevisar bttre att den
moraliska knslan icke r medfdd utan frvrfvad, icke framsprungen ur
mnniskans natur utan ur mnniskans samknsla, ur det begrepp om rtt
och ortt, som hennes medmnniskor lrt henne. Som exempel kunna ppekas
judens fasa fr att ta svinktt, katolikens fr att ta ktt p
fredagen, nordbons fr hstktt[12] och den unge australnegerns rdsla
fr att ta den australiska strutsen (emu), en spis, som r strngt
frbehllen t de ldre. Det har hndt att unga australnegrer, hvilka,
osedda af alla, frtrt ett stycke af en emu, sedan angifvit sig
sjlfva, under de vldsammaste samvetskval och med visshet om strngt
straff. Alla de nmda, med religis hlgd omgifna frbuden hafva
slutligen blifvit vanor, som, rfda frn slktled till slktled, vrka
med instinktens styrka ssom de mst befallande moraliska bud, ty den
fr de hgre djuren och mnniskan knnetecknande mtligheten fr likars
omdme medfr sjlfklart, att det moraliska begreppet i hg grad strkes
genom den hos omgifningen rdande frestllningen om en handlings art.

Utom de nyssnmda exemplen p som frdmliga ansedda handlingar, hvilka
i och fr sig sjlfva icke hafva det minsta med moralen att gra, kan
man till belysning af nyssnmda pstenden knappast finna ngot bttre
bevis n _blodshmden_. Hos den primitiva mnniskan (och lngt framom
hennes utvecklingsskede) r blodshmden en s befallande plikt, att den,
som frsummat den, tres af de svraste samvetskval, tills han fullgjort
denna inom hans samhlle som helig ansedda handling. Men i _vrt_
samhlle, dr frltelsen anses som plikt, kan en medveten hmdlust
bereda ett knsligt samvete lika djupa kval.

Fr den nyare moraliska uppfattningen ter blir svl hmdlust som
frltelse mer och mer frmmande begrepp.  ena sidan inser man allt
klarare det ndvndiga sammanhanget mellan orsak och vrkningar, -- en
insikt, som kar mjligheten af medlidande eller frstelse och lmnar
allt mindre rum fr hat och hmdknslor.  den andra sidan knner man,
att ingen handlings _vrkningar_ kunna utplnas och att sledes
frsoning och frltelse, i ordens kristliga mening, icke ro annat n
talestt.

fven i vra samhllen r beroendet af omgifningens uppfattning s
stort, att flertalet mnniskor beg omoraliska handlingar utan
samvetskval om de kunna beropa sig p mngdens vanor. Samme man, som
samvetsgrant terlmnar en hittad tioring, ruinerar medvetet utan
betnkande sin medtflare genom en lyckad affrskupp; samme man, som r
allt fr mycket gentleman att ens ge en knuff i en folktrngsel,
nedskjuter utan betnkande sin vedersakare i en duell; samme man, som i
hemlighet delgger en kvinnas lif, tillter sig ej ett ohfviskt
uttryck i ett sllskap af damer. Hos urmnniskan r, som vi sett, detta
beroende af omgifningens uppfattning s stort, att moralens bud endast
glla omgifningen. Mot frmlingen r allt tilltet.

Moraliskt frbindande blir fr vilden det, som hans stam under
generationer lrt sig anse som nyttigt; slunda fyller han
frldramordets plikt samvetsgrant och villigt; slunda afstr han frn
de t prsten och hfdingen frbehllna, som _tabu_ ansedda
fdomnena.[13] En resande omtalar, att ett litet barn som tagit ngra
som _tabu_ frklarade batater ddades, stektes och uppts; det senare
ansgs som en mycket sedlig handling, men barnets tillgrepp som en
mycket osedlig!

Hvarje opartisk granskning af dessa sakfrhllanden lgger i ppen dag
att det icke finnes ngra en gng fr alla gifna, otvetydiga, medfdda
sedlighetsbegrepp. Moralens brjan r att jmfra med den mer eller
mindre lyckade dressyr, genom hvilken t. ex. fgelhunden erhller vissa
instinkter. Frst drifver honom denna uppfostran till att apportera
villebrdet utan att smaka det; slutligen inger den honom t. o. m.
motvilja fr fgel! Ytterst beror svl hundens och barnets som vildens
uppfostran p nrvcellens ofvan ppekade frmga att mottaga intryck,
att bevara och terupprepa dem. Ett bruk, hur vansinnigt som hlst, men
hvars uraktltande varit fljt af svra straff och allmnt frakt, medan
dess uppfyllande framkallat loford -- ett sdant bruk skall slutligen
bli en inorganiserad instinkt. Samvetet skall anklaga oss fr dess
uraktltande, men godknna oss, d vi uppfylla detsamma.

Vgen r ofantligt lng frn t. ex. den unge australnegerns samvetsro,
sedan han smakat p den emu han sjlf nedlagt, och till en
kulturmnniskas sjlsstrider ssom t. ex. Shakespeare skildrar dem i
Macbeths monolog, sedan han mrdat sin sofvande konung, som tillika var
hans gst:

   Mig tycktes att en rst jag hrde ropa:
   Sof icke mer! Macbeth lnnmrdar smnen --
   Den helga smnen den oskyldiga,
   Som lser upp bekymrens hrda knutar;
   Hvar lefnadsdags vlkomna dd, det bad,
   Som friskar upp en kropp af mdan krossad,
   Den balsam, som t sjlen s ger lisa,
   Naturens egen ro
   Och bsta rtten upp lifvets bord.
   -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
   -- -- -- Hvad fattas mig, att jag
   Blir skrmd af minsta buller? -- Hvilka hnder
   Ha, de utrifva mina gon! Kunna
   Den vida oceanens alla vgor
   Aftvtta detta blod ifrn min hand?
   Nej; denna hand lr frr med purpur frga
   Omteliga vattenrymders djup
   Och grnt till rdt frvandla.[14]

Men dock har detta Macbeths sammansatta lidande sitt frsta ursprung i
ett naturbarns enkla samvetskval!

Ur det lilla ollonet uppvxer den vldiga, mnggrenade eken. Den, som
trampade ollonet under foten, medan han stirrade upp mot kronan fr att
lra knna trdets ursprung, skulle bete sig lika ovist, som de tnkare,
hvilka ska utgrunda moralens ursprung med hjlp af vra insikter i
kulturfolkens hgsta sedliga medvetande, i stllet fr att studera
lagarna fr moralens utveckling i djurens, barnens och de samtida
vildarnas sjlslif och utvecklingshistoria.




                           6. Vildens moral.


Ehuru utvecklingens lag ndvndiggr vissa likheter i hufvuddragen af
moralens, liksom hvarje annan mnsklig egenskaps utvecklingshistoria,
utesluter detta dock icke tillvaron af mnga olikheter. Klimatet, det
hraf betingade lefnadssttet, andra naturinflytanden, grannfolks
ptryckning, enstaka personligheters invrkan, religisa och filosofiska
begrepp o. s. v. bidraga hvar i sin mn till dessa olikheter. Det r
endast nr man fverblickar mycket lnga tidrymder, som de stora
gemensamma dragen framtrda och jmte dem d fven det upptstigande,
som vi kunna sknja i den moraliska utvecklingens historia.

Ingenstdes finnes det ngon tvrbrant mellan de afsatser, vi kunna
urskilja p moralens omrde: det vilda tillstndet hjer sig fver det
djuriska, det barbariska fver det vilda och det industriella fver det
barbariska genom omrkliga fvergngar, hvilka frbinda hvarje skede med
dess fregngare och dess efterfljare. Slunda r t. ex. sagoperioden i
hvarje folks historia, med dess mnga halft djur-, halft
mnniskoliknande gestalter, ett dunkelt minne af en sdan fvergngstid
frn den djuriska till den vilda moralen. Och vi ppekade redan i
brjan, huru vra brottsmlsannaler visa oss terfall till den djuriska
stndpunkten. Vi mste drfr ska medelhjden af ett visst samhlles
sedlighet _mellan_ den hjdpunkt, ftalets moral bildar, och den lga
stndpunkt, som flertalet intar. Och detta s mycket mera, som vi kunna
vara vissa, att fven hos de hgt stende slumra ofta i sjlens djup
djurets och vildens instinkter, en slummer ur hvilken de kanske en dag
vakna, fr att p ett frfrande och frdmjukande stt pminna
kulturmnniskan om hennes lga ursprung.

Genom att inskrnka vr underskning till de hufvuddrag af den djuriska
moralen, hvilka vi frut skrskdat, erhlla vi den bsta fversikt af,
huru denna djuriska moral smningom hjde sig till _vildens_ stndpunkt.


A. MNNISKOLIFVETS VRDE. Nr mnniskotandet brjar bli undantag, nr
det stlles i samband med gudstjnsten, med rttvisans skipande och
slutligen alldeles upphr, d kan man anse att fvergngen gt rum frn
det djuriska till det vilda tillstndet. Detta knnetecknas genom det
stora framsteget: att krigsfngen gres till slaf i stllet fr att
upptas. Liksom s mnga andra sedliga framsteg har detta emellertid
icke sin rot i altruism, i tanke p fngens bsta, utan i egoism, i
tanke p garens bsta. Med en hgre frstndsutveckling fljde nmligen
insikten, att man har mer gagn af fngarna p detta stt, liksom man
lrde sig, att som husdjur spara vissa, under jakten fngade, vilda
djur.

Men som hvarje frhllande mellan mnniskor innebr en mjlighet till
altruismens utveckling, s fanns ocks denna mjlighet i slafveriet, hur
egoistiskt n detta i brjan var och huru mycket elnde denna inrttning
n kom att medfra. Slunda uppstr t. ex. en bestmd skillnad till
frmn fr den hemfdde slafven mot den i krig tagne; den frre anses
snart p visst stt tillhra familjen; han skyddas till en brjan af
seden, lngre fram af lagen.

Genom slafveriet blir det frut s enkla samhllet mer och mer
sammansatt. Det skiljer sig i en fver- och en underklass; till den
frra hra krigaren och prsten; de friga -- nmligen slafvarna --
utrtta det hvardagliga arbetet. Den kade arbetskraften mjliggr mera
odling af flten och sktseln af strre hjordar; med den kade egendomen
uppst flera ganderttstvister; dessa medfra ett kat behof af
skiljedom, och s blir hfdingen ej blott anfrare i krig utan ocks
domare i fred. Steg fr steg leder detta smningom in i de stora
monarkiernas skede, som tillika r den barbariska moralens.

Vildens moral med afseende  slafven kommer sjlfklart att hafva
fljande tanke till utgngspunkt: Jag kunde tit denne fnge; jag fann
det nyttigare att lta bli; jag har nu emellertid all rtt att bruka
honom som jag finner fr godt. Behfves slafven i kriget, anvndes han
dr; annars r han arbetare; ofta sljes han.

Liksom vinstbegret mngenstdes utrotat barnamorden, har det ofta visat
sig fven kunna utrota lusten efter mnniskoktt: svl afkomman som
krigsfngarna hafva d anvndts till bytesmedel i stllet fr fdomne.

Sjlfva sakfrhllandet, att man vande sig skona krigsfngarnas lif,
blef emellertid af vikt fr moralens utveckling. Ty tanken p framtiden
vardt ett starkare motiv n gonblickets njutning, och hrigenom kades
sjlfbehrskningen.

Det var emellertid ej blott krigsfngarna, som blefvo slafvar. Ocks de
fr brott dmda och de medellsa hemfllo till de burgna som slafvar.
Hos kaffrerna r t. ex. nnu i dag ordet _fattig_ liktydig med _slaf_,
och de rika ga samfllt de fattiga, hvilka brukas som jakthundar,
lastdjur o. s. v. Dessa fattiga rja intet medvetande om att de
behandlas tyranniskt; de anse det lika naturligt att deras tyranner
misshandla dem, som att lejonet ter mnniskan. Det r framfr allt i
Afrika vi nnu kunna studera slafveriet, s som det var under hela
mnsklighetens tidigare skeden. Slafven r dr alldeles rttsls; han r
nnu ett gngbart mynt, och gandet af mnga slafvar tillfrskrar den
afrikanske vilden liknande fretrden, som rntor tillfrskra europen.

Ehuru slafveriet var ett framsteg i moral framfr mnniskotandet,
medfrde det dock nya, fr svl slafvens som garens moraliska
utveckling skadliga frhllanden. Slafgaren blir lat och frtryckande i
hgre grad n medlemmen i den anarkiska flocken har tillflle att vara
det. Dr lefver man i stndig fruktan, i oupphrligt frsvarstillstnd;
det msesidiga behofvet af hvarandra hindrar att ett allt fr stort vld
fvas af de starkare, och hos alla alstras en viss sjlfknsla p samma
gng som en viss samknsla. Genom slafveriet frlorar slafven
sjlfknslan och husbonden samknslan. Men den, som saknar sjlfknsla,
har hller ingen knsla af sedlig frpliktelse. Nr man frebrr en
afrikansk slaf en nedrighet kan man erhlla svaret: Jag r ju slaf!
Rttslsheten medfr i sjlfva vrket i alla frhllanden den
uppfattningen, att man icke hller ger ngra plikter. Hvilket
inflytande detta skall fva p moralen kan man fatta, d man besinnar,
att i Afrika omkring  af den manliga samt hela den kvinnliga
befolkningen intager slafstllning. Det finnes slunda en hel zon, som
med fog kan kallas den servila, en dr slafgare och slafvar msesidigt
frstra hvarandra, de frra genom att tillta sig allt, de senare genom
att frdraga allt. Slafveriet har hrskat nstan fverallt under ett
visst skede af utvecklingen. Grekens liksom nordbons fornsagor visa oss
trlen likstlld med husdjuret. Och ehuru arten af behandling varit
mycket olika, s mste dock fverallt _mjligheten_ att p frsvarslsa
varelser kunna tillfredsstlla sina nycker ha gifvit nring t egoismen.
Slunda har den moraliska frdlingen bde gynnats och motvrkats genom
slafveriet, ty detta har svl kat som minskat det vlde man utfvat
fver sina, fr andra eller en sjlf skadliga, bjelser. Alla i flock
lefvande djur ro de lttast tmda, och mnniskan gde genom sin
sllskaplighet -- detta grundvillkor fr all hgre odling -- alla
frutsttningar att kunna frslafvas. Nr hos de primitiva mnniskorna,
dr ingen annan klasskillnad fanns n mellan starka och svaga,
lydnaden blifvit inkarnerad, d hrskade som sagt denna instinkt blindt,
ty den motvgdes nnu icke af andra moraliska egenskaper. Drtill kom
uppfattningen af hfdingen som ett slags gudavsen. S som vildens slaf
bjde sig fr honom, s bjde vilden sig i sin ordning fr sin herre;
ja, det r t. o. m. troligt, att mnniskan af hunden lrt sig sina
krypande vanor -- liksom hon p mnga sprk betecknar sin underdnighet
med att kalla sig sin herres hund! Det finnes under detta skede ingen
grns fr de vrdnadsbetygelser, man visar eller de krnkningar man tl.
Att slpa sig fram p magen, bestr sitt hufvud med jord, t. o. m. fylla
sin mun drmed, ro vildars hlsningsstt infr hfdingen; att se denne
rtt i ansiktet, vidrra ngon hans tillhrighet eller trampa p hans
skugga, r flerstdes belagt med ddsstraff! Lif, hustru, egendom --
allt str i hfdingens hand, och i Afrika roa sig kungarna med att
genom tta och alldeles utan orsak fretagna afrttningar visa denna sin
envldsmakt. Understarna hembjuda hfdingen sina hufvuden, sin egendom,
sina hustrur eller dttrar; och inom sitt eget hus krfver han samma
obetingade vrdnad. En resande sg t. ex. en kunglig geml aflifvas,
emedan hon haft den oerhrda frckheten att -- bjuda sin geml en
nyplockad frukt! Denna servilism -- som i Europa nnu i viss mn
fortlefver i hofetiketten, i tjnstemanna- och militrdisciplinen,
sllskapsceremonierna o. s. v. -- har lika dliga fljder fr hrskaren
som fr hans understar. Smickret, som aldrig r oskadligt, blir
moraliskt hrjande i outvecklade sinnen; tillbedjan skapar den
uppfattningen hos den tillbedde, att han r gudomlig, en uppfattning,
hvari han strkes genom att hans godtycke och fvermod aldrig mta ngot
motstnd. Hrskaren inbillar sig vara helig och oansvarig, och denna
uppfattning blir ocks understarnas. Ju mer de frdraga, desto mer blir
underkastelsen fr dem en religis plikt; man afhandlar ej en guds, en
allsvldig konungs nycker, man vrdar och lyder dem blindt, och man
offrar sig lika blindt fr dessa nycker.

De religisa frestllningarna under den vilda moralens skede innebra
ej tron p _sjlens_ oddlighet, men dremot p ett fortlefvande efter
dden, i ett lif likt det jordiska. Och ju mktigare en person varit
desto naturligare finner man hans fortlefvande, desto lttare tror man
p hans makt att ocks efter dden utfva sitt vlde. Man offrade
sledes vid hans begrafning t honom allt, som han i lifvet skattat
hgst: mat, vapen, kvinnor, slafvar; man hoppades att han slunda skulle
varda de lefvande bevgen.

I slafsamhllet frblefvo fruktan och vld fortfarande moralens grund.
Ja, de moraliska frn, som sjlfbevarelsen och samvrkan utvecklat under
tidigare skeden, frkvfdes ltt genom ett tillstnd, dr ingen rttvisa
kunde finnas, dr hrskarens godtycke var enda lagen, den blinda
lydnaden den hgsta dygden. I mnniskornas sjlslif lmnar en sdan
underkastelseperiod djupa spr. Den lgsinnade bengenheten att bja sig
infr makten och framgngen grundlgges genom denna undergifvenhet och
inskrpes ytterligare genom de religisa vanorna. I sin ordning prglas
nmligen fven gudsbegreppet af servilism: gudarna bli, enligt
mnniskornas uppfattning, tyranniska hrskare, dem man lr sig nalkas p
samma stt, som man nrmar sig sina jordiska tyranner.

De under detta skede inplantade, servila instinkterna fortlefva inom de
flsta nutidsmnniskor, drifva dem till lgheter, berfva dem deras
handlingsfrihet och komma dem att tla fversitteri eller att sjlfva
fva det. Slafblodet kan endast lngsamt omsttas i den fria mnniskans
dror. Och om vi n ge oss sjlfva frisinnade lagar, fria mnniskor
kunna vi ej strax genom dem skapa! De flstas karaktrer lida nnu af
slafarfvet frn vra jordkrypande frfder; och innan uppfostran och
samhllsvanor upphra att inprgla den blinda underkastelsen som barnets
och medborgarens frmsta dygd, kunna vi icke vnta att f se vrkligt
frigjorda mnniskor.


B. DE SVAGAS BEHANDLING. I detta afseende skiljer sig vildens moral fga
frn den djuriska moralen, utom s till vida, som upphrandet af
mnniskotandet medfr en kad aktning fven fr de svagares lif.
Husfadern har emellertid nnu i regeln oinskrnkt rtt fver hustruns
och barnens liksom slafvens lif; hrskaren har det fver allas. Inom
hans rckhll finnes, som vi sett, icke rum fr rttvisa; svagheten ger
dr intet skydd mot styrkan.

Dock kommer rttvisans begrepp att under detta skede utveckla sig ur den
sjlfbevarelseinstinkt, som gr att man stter sig till motvrn, om man
af sina _jmlikar_ frfrdelas. Man vill ha vedergllning fr den ortt
man lider; och ur vedergllningens begrepp utvecklas rttvisans. Man gaf
den enskilde rtt, nr han kunde taga sig rtt, nr han kraftigt hmnade
ett vld mot sin person eller sin egendom. Nfrtten var den frsta
yttringen af rttsknslan, och ga fr ga, tand fr tand blef denna
knslas enkla, hrda uttryck; ingen hnsyn togs till bevekelsegrunder
eller frmildrande omstndigheter. Och nr seden tillrckligt lnge
ansett sjlfhmden som en rtt, blir den smningom ocks fattad som
plikt: blodshmden blir en helig handling, och det drjer mycket lnge
innan _bterna_ komma i sjlfhmdens stlle. Vid den tidpunkten
vrdesttas lif och lemmar, och en taxa finnes fr de bter, som det
vrdefullare lifvet, den oumbrligare lemmen betingar. Bternas art
vxlar. Hos afghanerna t. ex. ger man 12 ungmr i bot fr ett
mnniskolif; 6 fr en frdrfvad hand; 3 fr en utslagen tand. Slunda
uppstod ett slags lagens hgn fr de svagare inom ens eget samhlle. Men
_frmlingen_ r fortfarande rttsls; han kan saklst skadas till lif
och egendom.

Redan den personliga styrkan och djrfheten hade skapat en viss skillnad
i rikedom; antalet slafvar, som man kunde skaffa sig, kade ytterligare
denna skillnad; bterna gjorde den nnu strre. Vinningslystnaden sade
nmligen, att det var klokare att offra den ofruktbara hmden fr ett
varaktigare godt, och s brjade bterna trda i blodshmdens stlle.
Slunda nnu ett fall, dr egoismen kom att vrka som en tygel p
lidelseutbrotten, nr man visste, att dessa skulle medfra en sker,
knnbar frlust.

Nfrtten fostrade visserligen begreppet att straff ro rttvisa, men
den vrkligt upphjda rttvisan kunde frst framtrda under ett senare
skede, nr den enskilde lmnade sin vedergllningsrtt i den allmnna
rttvisans hnder.

Den upphjda, fr alla lika rttvisa, som de bsta mnniskor
efterstrfva, som de lska s djupt, att de kunna d fr den, -- den r
i dem danad af alla de otaliga orttvisor deras frfder utsttt och af
den hos dem slunda utvecklade hmdknslan, som smningom frdlats till
rttsknsla.


C. FRHLLANDET MELLAN KNEN och D. AKTNINGEN FR GANDERTTEN gra
visserligen ngra framsteg under det vilda tillstndet, men i allt
vsentligt frblir den moraliska uppfattningen den samma som under det
fregende skedet; i ett fall sker dock ett betydande framsteg: vissa
slktskapsgrader brja anses som grns fr friheten i frhllandet
mellan knen.


E. ALTRUISM OCH PLIKTKNSLA. _Moderskrleken_, som hos vildarna ofta kan
yttra sig p ett innerligt stt, och _krigarens hjltemod_ i kampen mot
sin stams fiender ro de hgsta uttryck af altruism och pliktknsla, som
man i allmnhet finner hos vildarna. Dock kunna fven andra pliktbegrepp
ngon gng framtrda. S t. ex. i Afrika, dr lgnen, servilismens
vanliga fljeslagare, r regeln, finnas dock stammar, som i intet annat
ro fverlgsna sina grannar n just genom en stark sanningskrlek, en
lika egendomlig freteelse som de mnniskotande nyseelndarnas aktning
fr och vrd om de gamla.

Undantagen mste emellertid -- af huru stor betydelse de n ro fr en
allsidig bild af moralens ursprung och utveckling -- lmnas sido vid
denna kortfattade framstllning af hufvuddragen i den moraliska
utvecklingen. Och vi finna d, att vildens pliktbud blifva tmligen lika
den djuriska moralens:

_Du skall i allt och alltid lyda din herre._

_Du skall ej stjla dina stamfrvanters egendom, deras hustrur dri
inbegripna._

_Du skall drpa med urskiljning och icke anfalla ngon, som r mktigare
n du sjlf. Du skall vara tapper och grym i kriget._

_Du skall vrna din stam, utrota dess fiender; lska ditt land; hata
dess fiender._

Dessa bda sista, ur svl egoismen som altruismen framsprungna,
pliktbegrepp ro emellertid det nya i vildens moraliska utveckling. Mod
och uthllighet, sammanhllning, offervillighet, sjlfbehrskning --
korteligen alla de egenskaper, hvilka skola frskra det folk, som ger
dem, seger i kampen fr tillvaron, de finnas som frn i dessa begrepp.
Men jmte de nmda moraliska egenskaperna utvecklas hatet,
fosterlandskrlekens afvigsida, hatet till fiendens folk och land. Och
dessa knslor, patriotism och hat, inkarneras _samtidigt_ i
mnniskonaturen och s djupt, att den endast ytterst lngsamt har brjat
srskilja de bda knslorna.

Hvarje omdaning af en dylik, till instinkt vorden, moralisk knsla ger
rum bde s, att instinkten _renas_, och s att den _vissnar_ i brist p
nring eller bruk; s att _nya motvrkande inflytelser uppst_, och s,
att _samhllsfrhllandena_ omdanas, hvarigenom nya behof framkalla nya
slag af knslor. Alla dessa arter af inflytelser samvrka slunda i vra
dagar i och fr utrotandet af krigskrleken, en gng oskiljaktig frn
patriotismen, och fr omdanandet af den _ensidiga_ fosterlandskrleken
till en alla folk omfattande mnniskokrlek.

I vildens moralbud, vsentligen frestafvade af egoism, finna vi dock
redan s pass mycken altruism och -- vid deras iakttagande -- s pass
stor pliktknsla som ndvndigt krfvas fr mnsklig sammanlefnad, fven
i ett s enkelt, osammanhngande och obestmt samhlle som det vilda.




                       7. Den barbariska moralen.


I det barbariska samhllet har utvecklingen fortgtt frn de enkla till
de mer sammansatta tillstnden. Skilda samhllsklasser finnas; en ganska
lngt drifven arbetsfrdelning; noggrant affattade lagar, som bestmma
rttsfrhllandet mellan klasserna; en styrelse som skipar lagarna och
en religion, hvars prster ge gudomlig hlgd s vl t lagarna, som t
andra moraliska budord. Dessa barbariska samhllen -- ofta despotiskt d.
v. s. envldigt styrda monarkier -- hafva gt stora civilisatoriska
uppgifter, i moraliskt lika vl som i materiellt och intellektuellt
afseende. Vrldshistorien visar oss sdana samhllen i t. ex. det gamla
Egypten, de assyriska, babyloniska och judiska rikena, perserriket, de
amerikanska rikena vid europernas erfring, de grekiska staterna, det
romerska riket. Ty huru hgt stende alla dessa stater n varit i andra
afseenden, ur den _moraliska_ utvecklingens synpunkt kunna de med allt
fog kallas barbariska.

Den despotiska konungamakten har, med afseende  moralens utveckling,
haft uppgiften att strka de styrdes gemensamhets- och vrdnadsknsla,
att tvinga till laglydnad genom ytterlig strnghet; att slunda djupt
inprgla vissa sedebud, hvilka visserligen redan blifvit medvetna, men
icke kunnat blifva vrkligt inorganiserade frr n under den despotiska
samhllsmaktens jmna tryck, och genom skrcken fr dess ofelbart
terkommande, grymma straff. Den enskilde frlorar sjlfhmdens rtt; de
motspnstiga utrotas, och ett urval ger slunda rum af de mer
samhllsdugliga. Dessa stta slunda sig s mycket mindre upp mot
regentens bud, som prsten lr dem att dessa bud ro gudomliga: altaret
och tronen hjlpa slunda hvarandra vid vildarnas fostran, men denna
sker genom att frtrycka dem. Under en viss tid var, som sagt, detta
tunga ok gagnande fr att tmja mnniskodjuren, men sedan frlamade det
deras utveckling. Hunden, barnet och folket, som tuktas fr lnge, bli
fega och lgsinnade; frtryck frnedrar den mnskliga personligheten.
Individualiteterna frsvinna, nr man formar dem efter en enda prgel;
de bli bjliga i en viss, t dem anvisad riktning, men p samma gng
ddas i regeln frmgan af initiativ, lusten att upptcka, att nydana,
att skapa.

Som utrymmet icke medgifver att bevisen p den barbariska moralens lagar
hmtas frn alla hll, vljer jag dem fretrdesvis frn de folk, som
fvat det strsta inflytandet p den nuvarande europeiska odlingen, ja,
som nnu i dag bevara en stor del af detta inflytande.

Hos judarna, grekerna, romarna och germanerna skall genom ngra f
exempel visas hvad som var den barbariska moralens begrepp om
mnniskolifvets vrde, de svagas behandling, frhllandet mellan knen,
aktning fr gandertten, samt om altruism och pliktknsla i allmnhet.


A. JUDARNAS MORAL. I judarnas budord: du skall icke drpa, icke gra
hor, icke stjla, icke bra falskt vittnesbrd finnes intet, som
skiljer deras frn andra barbariska folks moral, ja, ngra af dessa bud
finner man redan i vildens morallag. Ej ens frldravrdnadens bud r
fr juden eget, men vl den drvid fsta _lnen_. Endast _ett_ nytt bud,
med _mnsklig_ innebrd, det om hvilodagens helighllande, r det
tillgg, genom hvilket judens Tio Guds bud utmrka sig framfr andra
folks p samma odlingsgrad. Ty hvad buden innebra om frhllandet till
Gud hr icke till moralens utan gudsbegreppets omrde.

Judens moral -- som andra barbarers -- gller emellertid endast judar. I
Javehs, nationalgudens namn, befalles och sker nedslaktning af besegrade
fiender[15], af deras kvinnor och barn[16]; lnnmord p fiender --
sdana som Jals[17] och Judiths -- frhrligas. Barnamord frekommo,
och den frstfddes offrande var en religis plikt[18]; sgnen om
Abrahams offrande af Isak[19] antyder (som frut ppekats) en begynnande
ndring i detta bruk, som smningom alldeles upphrde: den frstfdde
frikptes sedan genom en gfva till templet. fven berttelsen om Jeftas
offer af sin dotter[20] visar ej blott, att mnniskooffer voro i bruk
hos judarna, utan ock hur lnge fadern hade makt fver barnens lif.
Lagen gaf honom rtt att stena den olydige sonen[21]. Sin dotter kunde
han slja som slaf[22].

Mnggifte r i judens moral berttigat fr mannen[23], men den
ktenskapsbrytande hustrun stenas[24]; hustrun kan fven af de
obetydligaste skl frskjutas. Onaturliga laster fvades men straffades
strngt[25], som inom de flsta andra barbariska samhllen. Grymma
straff, ssom stening, brnnande  bl o. s. v. hrde till rttsbruken.
Slafven kunde saklst piskas ihjl, blott han icke dog under slagen,
utan under en dag fverlefde misshandlingen[26].

Vedergllningsrtten tillmpades med yttersta strnghet: Du skall ingen
skonsamhet bevisa; lif fr lif, ga fr ga, tand fr tand, hand fr
hand, fot fr fot, s lyder lagen[27].

I flera fall hjer sig dock den hebriska lagen till en strre
mnsklighet. Mot stld r den ej s strng som mnga andra barbariska
lagar; man fick t. ex. i vissa fall terglda det stulna fyrfaldt eller
femfaldt[28]; kan man det ej, blir man mlsgarens slaf. fven under
sina monarkers styrelse bibehlla judarna den sjlfknsla och
jmlikhetsanda, hvilka visa sig i flera mnskliga budord, srskilt till
de svagares skydd. Slafven kunde bli fri p 7:e ret[29]; d fick jorden
hvila och de fattige samla dess sjlfsdda skrdar. Frmlingen, den
faderlse och nkan stodo under Javehs hgn[30]; arbetarens ln skulle
betalas fre solnedgngen[31]; och gldenren fick ej berfvas hvad han
ndvndigt behfde[32]; all rnta var frbjuden[33]; den fattige fick
plocka ax p kern[34] och fven mot den vanfre och den ej lagskyddade
frmlingen anbefalldes barmhrtighet[35] liksom fven mot djuren. Den
hos andra barbariska folk vanliga samfllda ansvarigheten fanns icke hos
judarna: hvar och en mste svara fr sig sjlf; den enes missgrning
hemsktes icke p den andre[36].

Mnniskolifvet skyddas mer n egendomen och altruismens stora budord:
att lska sin nsta som sig sjlf r uttalat i judarnas[37] liksom i
andra asiatiska folks morallagar[38]. Nstan var emellertid fr juden
nnu blott -- _juden_. Och ehuru glimtar af en hgre uppfattning i detta
fall redan gjorde sig gllande hos profeterna, s var det frst Jesus
som i detta hnseende vidgade den judiska uppfattningen till
allomfattande mnniskokrlek. Det r sledes -- som vi vid jmfrelse
med andra barbariska folks sedelra otvetydigt finna -- icke genom sin
morals hghet, som juden stod framfr andra folk. Men hans sedliga
fverlgsenhet bestod i hans frestllning, att hans nation var Javehs
utvalda folk och att den jordiska lyckan eller olyckan var p det
nogaste frbunden med lydnaden fr de af Javeh gifna buden. Slunda blef
judens moral fr honom starkt befallande; hans pliktknsla fick en s
allvarlig uppfostran, och hans samvete blef s knsligt, att just ur
hans folk, frberedd af de stora profeternas uppfostrande arbete, en
nnu hgre moralisk utveckling, den kristna, kunde framtrda. Men redan
profeterna hade ifrat mot det formvsen, hyckleri och andliga hgmod,
som, jmte mycket godt, hade framkallats genom judarnas strnga
laglydnad och deras knsla af undantagsfolk. Och Jesus -- som frkunnade
personlighetens, frihetens och mnniskokrlekens tankar ssom
sedlighetens hgsta bud -- stod s hgt fver fven _sitt_ folks hgsta
religisa och moraliska begrepp, att han fick det de, som
utvecklingshistorien visar oss vara det vanliga fr stora nydanare: att
duka under fr sin samtid.


B. GREKERNAS OCH ROMARNAS MORAL. I grekernas fornsgner finna vi mnga
spr af den vilda moralen: mnniskooffer, kvinnorof, mnggifte,
oinskrnkt fadersmyndighet, barnamord. Smningom intrder en moralisk
utveckling; mnniskooffer upphra; blodskam anses brottslig; knslig
terhllsamhet krfves af hustrurna; i Sparta r det staten, icke
fadern, som bestmmer om barnen skola utsttas eller icke.

Men fven sedan vi hunnit till Greklands och Roms blomstringstider,
visar moralen barbariets drag. Kvinnorna i Grekland lefva skilda frn
mnnens sllskap, och blott i Sparta rra de sig mera fritt; mannens
sidohustrur godknnas af seden, och begreppet ktenskapsbrott finnes
lnge blott till fr hustrun. Steg fr steg bttrades emellertid lagarna
till kvinnans frmn, och ehuru sederna icke hjdes i samma mn, ro
dock lagarna ett viktigt bevis p hjda moraliska begrepp, om de n icke
i lifvet blifva med allvar frvrkligade.

I Greklands ldre tid hrde, som mngenstdes, prostitutionen till
tempeltjnsten, och onaturliga laster frekommo redan p Solons dagar.
Den uppfattningen att frfallets tid medfrt dessa och liknande
freteelser r ej riktig.

Frldramyndigheten inskrnkes, men barnutsttningen och
fosterfrdrifningen dremot bli egentligen frst med allvar beifrade,
sedan kristendomen brjat fva sitt inflytande.

Skrskda vi slafveriet, finna vi visserligen i Aten mer mnsklighet vid
slafvens behandling n i Sparta och Rom, men  andra sidan r det Atens
frmste tnkare, en Plato, en Aristoteles, hvilka frsvara slafveriet
med alldeles samma dliga skl, som vissa tnkare i vra dagar anvnda
mot underklassens kraf p mnskliga och medborgerliga rttigheter.
Sjlfva det sakfrhllandet, _att_ ett frsvar fr slafveriet behfdes,
visar emellertid, att den moraliska utvecklingen inom vissa samveten
hunnit s lngt, att slafveriets berttigande brjat betviflas. I Rom
ddades ofta en slaf lika lttvindigt som vi dda en fluga: fr att roa
sina gster, mata fiskarna i sin parkdam o. s. v. aflifvade vissa romare
sina slafvar, ofta under grsliga marter. Men dock intrdde tidigt hr
som fverallt en vsentlig skillnad mellan hemfdda och friga slafvar.
Steg fr steg visar srskilt den romerska lagstiftningen till slafvarnas
frmn den hjning af mnsklighetsknslan, som man med ortt uteslutande
tillskrifvit kristendomens invrkan. S var det t. ex. Neros lrare,
Seneca, hvilken af sin lrjunge utvrkade en af de frsta lagarna till
slafvarnas skydd. Seneca var en stoisk filosof, och det var i allmnhet
just den stoiska vishetslran eller filosofien, hvars dla mnsklighet
prglade de goda lagarna under romerska kjsardmets tid.

Den grekiska och romerska patriotismen -- som i dessa tider var
medborgarnas hgsta dygd -- innebar samma hat till frmlingen och
grymhet i krigfringen som vildens stndpunkt visar. P denna punkt r
moralens utveckling ytterst lngsam. Fngarna gras till slafvar, de
ndeskande sttas ned; och de dda kmparnas begrafning firas med
offrande af deras fngna fiender. Ur seden att med dylika offer och
kmpaspel hedra den dde utvecklas smningom de blodiga cirkusspel, som
i Rom frvilda sederna. Dessa spel godkndes, fven sedan den moraliska
utvecklingen hos de hgst stende andarna ntt en ovanlig grad af
delhet och frfining -- ett exempel p, huru det gngse bruket har makt
att frdrja ett moralbegrepps utveckling.

Aktningen fr mnniskolifvet var, hos greken som romaren, ringa under
det barbariska skedet. Frst smningom anses drp som brott; blodshmden
rder lnge; den utbytes ocks hr mot bter, och vedergllningsrtten
fverlmnas smningom af den enskilde t samhllet. Stld straffas
strngt och i allmnhet ro alla straff grymma. En stor frbttring
intrder dock smningom hri.

Vrdnad fr lderdomen, aktning fr arbetet, gstfrihet, mttlighet och
plikttrohet hra till de dygder, som hr och hvar framtrda i antikens
moral. Barmhrtigheten frmjades genom tron, att tiggaren och den
fattige komma frn Zevs. Medlidandet hade en srskild gudom, och edens
hlgd vrdades af evmeniderna[39], hvilka fven oblidkeligt frfljde
den, som krnkt den gngse moralens bud.

Mnga handlingar af barmhrtighet liksom af storsinthet, af delmod,
offervillighet och samvetsmhet gmmas i grekernas och romarnas historia
och i deras vitterhet; hela skatter af moraliskt hga och djupa tankar
kunna hmtas ur de grekiska och romerska liksom ur de asiatiska
vishetslrarnas skrifter. Vi kunna draf se, att mnniskonaturen hunnit
lngt, redan innan den kom under kristendomens inflytande: mngen
hedning -- liksom jude -- hade flere rhundraden fre Kristus klart
insett slafveriets orttfrdighet, nationalhatets trngsinne,
personlighetens vrde, mnniskokrlekens plikt, sjlfbehrskningens
hghet och lyckan af att arbeta p sin moraliska frdling.


C. DE GERMANISKA FOLKENS MORAL. Den barbariska moralens grunddrag
terfinna vi fven hos vra frfder germanerna: faderns fullstndiga
myndighet fver familjens medlemmar; mnniskooffer; barnutsttning;
blodshmd. ktenskapet ings som en handel, och bredvid den laggifta
hustrun finnas sidohustrur; mannen kan med ltthet frskjuta hustrun,
och, i fall af ktenskapsbrott, sjlf utfra det drfr bestmda
ddsstraffet. Dock var seden bttre n lagen, och i andra fall funnos
lagar till kvinnans skydd. Drp aktas som ett mycket ringare brott n
stld, som straffas mycket strngt. Egendomsfrhllandet liknar, d
germanerna frst framtrda, de amerikanska rdskinnens i Amerika eller
kaffrernas i Afrika: horder af frie mn ga gemensamt jorden, som brukas
af trlarna. Lngre fram intrder enskild gandertt till jorden. Mord
och krigisk bedrift, trohet mot stamfrvanter, gstfrihet anses som
mannens hgsta plikter; men frmlingen r rttsls, och frmling r
redan nsta landskaps invnare, s att t. ex. hos vra frfder
upplnningen kallades tjuf, om han frntog sin granne, upplnningen, ett
kreatur, men han kunde med heder frn sin sdermanlndske granne taga
allt hvad denne gde. Och bterna fr skador till lif och lem
faststlldes efter graden af frmlingsskap.

Under kristendomens inflytande ndras -- ehuru mycket lngsamt -- dessa
barbariska seder. Medeltidens skede intrder i Europa, knnetecknat
genom katolska kyrkans inflytande och feodalismen.

Feodalismen -- frst i vra dagar upphfd i Japan och nnu kvarlefvande
i Abessinien -- r en inrttning, som framtrder helt naturligt
fverallt dr, under utvecklingens gng, en skillnad intrdt mellan mer
eller mindre mktiga personer, men de frra icke frmtt helt kufva de
senare, utan en mngd kompromisser uppst mellan dessa individer, som
ro olika mktiga, men msesidigt behfva hvarandra. Feodalismen har
haft sin stora uppgift vid moralens utveckling; den fostrade
hedersknsla, msesidig pliktknsla och frmga af uppoffring, innan
fven feodalismen slutligen urartade till frtryck.

Aktningen fr mnniskolifvet stiger hos germanerna under den kristna
religionens inflytande; den enskilda hmden upphr smningom; fjderna
minskas genom fridlysning af vissa tider p ret och vissa dagar i
veckan; klostren hafva sin skyddsrtt, och prsten predikar
mnniskokrlek -- men inskrnkt till de rttroende! Mot de otrogna, d.
v. s. muhammedanerna, mot judarna och kttarna begs under korstgen och
religionsfrfljelserna grymheter, sdana som -- enligt ngons yttrande
-- djfvulen skulle begtt, ifall han blifvit vansinnig. Stld
straffades strngare n mord: med ddsstraff, stympning o. s. v. Alla
straff voro grsliga: att brnnas och lefvande begrafvas voro bland de
lindrigare. Att snderslitas, kokas i olja eller f inlfvorna uttagna
hrde till medeltidens rttsseder, hvilka fven knnetecknas genom alla
slags tortyr -- srskilt inkvisitionsdomstolarnas -- ngot som
jmfrelsevis sllan, och i lindrigare form, brukades af hedningarna.
Fngelserna voro, fven de, tortyrmedel i sin ryslighet. Det skydd, som
de kristna  ena sidan gfvo mnniskolifvet, uppvges  den andra af de
frfljelser, som den kristna kyrkan lt mnniskorna underg. Och detta
den kristna kyrkans ansprk att hrska fver mnniskornas sjlar, hade
p den moraliska utvecklingen ett mycket hmmande inflytande, ty de
bsta mnniskorna, de genom fri tanke, genom mod, innerlighet och
sjlfstndighet utmrkte kttarna ddades, och slktet gick frlustigt
arfvet af deras egenskaper, medan hos de friga fruktan bidrog att
inplanta den frestllningen, att fritt tnkande och personlig
sjlfstndighet voro de svraste af alla brott.

Genom sitt skydd af de svagare har kristna lran visat sitt mst
betydande moraliska inflytande. Klostret och kyrkan fvade en storartad
vlgrenhet; och barmhrtigheten blef en, fr alla frbindande, religis
plikt. Sjukvrd och lderdomsvrd, skydd fr barnen, frbud mot
barnamord, hjlp t fattiga hra samman med de kristnas lifsskdning,
som emellertid str i egendomlig motsats till den medeltida
lagstiftningens hrdhet: tiggeri straffades flerestdes med
hudstrykning, brnnmrkning med gldhett jrn, ja t. o. m. ddsstraff.
Den gamle vedergllningsrtten i all sin strfhet hrskar i
lagstiftningen; mannen har t. ex. enligt vissa lagar kvar rtten att
gonblickligen dda sin i ktenskapsbrott ertappade hustru[40]. Men i
sederna intrnger smningom en frsonligare ande n den hedniska
lifsskdningen kunnat alstra. P frhllandet mellan knen fvar den
kristna lran ett dubbelt inflytande -- till moralens frbttring och
till dess frsmrande. Kyrkan tager ktenskapet i sitt hgn och hjer
drigenom hustruns stllning; hon skaffar sig domsrtt i ml, som rra
sedlighetsbrott, ssom kvinnorof, vldtkt, fosterfrdrifning,
ktenskapsbrott, onaturliga laster. Genom sin dyrkan af den jungfruliga
gudamodern Maria, samt genom sin uppfattning af kvinnan som likstlld
med mannen i frlsningsplanen, bidrager kyrkan att hja kvinnans
stllning och ktenskapets hlgd. Men  andra sidan framhlls kvinnan
som den, allt sedan Evas dagar, till synd frfrande, och det ogifta
stndet, celibatet, ansgs som det hgsta. Hrigenom intrdde ett fr
moralens utveckling mycket hindrande dubbelt inflytande. De, som i
knsligt hnseende fvade sjlfbehrskning, voro i allmnhet prster och
klosterfolk, som mste lefva ogifta, och i fljd draf gick ej denna
deras sjlftukt i arf t ngon afkomma. De friga mnniskorna, hvilka
genom celibatets upphjelse ansgo den knsliga sjlfbehrskningen som
en stor, men blott fr ftalet mjlig dygd, lefde dess hjdlsare;
lifvet delades liksom i tvnne halfvor, en ohelig, till hvilken alla
naturliga drifter, framfr allt slktdriften, hrde, och en helig;
lifvet fick liksom kyrkret tv skeden: julen, njutningens tid, och
fastan, spkningens. Men en sdan tudelning r minst af allt gnad att
frmja de moraliska begreppens utveckling, ty den splittrar intrycken
och minskar drigenom deras inflytande. Att kvinnan betraktades msom
som en Eva, msom som en Maria, var icke hller gnat att framkalla en
riktig behandling af henne. Riddarmoralen, som blef sammanfattningen af
medeltidens bsta sedliga begrepp, satte vrdnaden fr kvinnan och
hennes samt andra vrnlsas skyddande som en af sina uppgifter, men i
vrkligheten urartade riddarlifvet till allt utom renhet i frhllandet
mellan knen. Om man vill hafva ett mtt p det sedliga tillstndet vid
medeltidens slut, s vl inom kyrkan som utanfr densamma, s har man
det i uppgifterna om de smittosamma knssjukdomarnas ofantliga
spridning. Vi finna som slutsats: att den kristna lran icke -- i stort
sett -- mktade minska slktdriftens vldsamhet, om den n lyckats
bibringa vissa hgre sedliga _begrepp_ i frga om de till slktlifvet
hrande omrdena.

Kyrkans inflytande p trldomen gr inom den germanska vrlden i samma
riktning, som de stoiska filosofernas inom den antika. Trldomen
bortarbetas lngsamt; frst p 1300-talet kan man anse den vara slut i
Europa, men den kvarstod genom _lifegenskapen_ i en lindrigare form till
efter 1789 rs franska revolution; i Ryssland upphfdes lifegenskapen
frst 1861, medan slafveriet i dess barbariska form fortlefde i Amerika
till 1863. Huru lg den medeltida uppfattningen af mnniskovrdet, af
aktningen fr andras egendom, af vrdnad fr mnniskolifvet var, det
visar oss bst de lifegnas samt de fattiga, ehuru sjlfgande,
landtmnnens behandling. Stormannen vldfrde deras kvinnor, nedtrampade
deras skrdar, plundrade deras vingrdar, brt upp deras frrdshus;
skte de frsvara sig, blefvo de spetsade eller brnnmrkta eller fingo
smlt bly fver sig eller gonen utstuckna eller lemmarna afhuggna!
Kyrkan hngaf sig mer och mer t kampen mot kungamakten; denna t sin
kamp med storvasallerna; dessa fjdade sins emellan; stdernas kpmn
och handtvrkare kifvade sins emellan; fverallt skte man med starkt
reglementerande hlla de underlydande i tukt, och fverallt brt dock
striden ut. En allas kamp mot alla, sdant blef det tillstnd som frn
midten af medeltiden var rdande. Ty sedan kristendomen sjunkit ned till
en vrldslig makt, lmpad efter sina beknnares andliga stndpunkt, och
med sig infrlifvat en mngd hedniska begrepp, upphrde ocks dess
vsentliga moraliska inflytande p germanerna, som visserligen redan
sedligt pvrkats af sin egen lagstiftning och af romerska rikets odling
men dock erhllit sin hgre, sedliga uppfostran genom den kristna
kyrkan. Drtill kommer, att kristendomens lra om det dmjuka
syndmedvetandet, nden, frsoningen, betraktelsen af jordelifvet som en
korsets skola och evigheten som jordelifvets ml, innebar en allt fr
skarp motsats till mnniskonaturens och srskilt till den _germanska_
naturens sunda och berttigade stolthet, mod, sjlfknsla,
handlingskraft och lifslust. Katolicismen, som intet erknnande gaf t
den berttigade egoismen -- annat n som omsorg om den egna sjlens
frlsning -- kunde drfr ej FRSONA egoism och altruism. Antingen blef
mnniskonaturen fullkomligt _undertryckt_ genom ytterlig spkning och
sjlls altruism, eller ocks frblef den p lngden tmligen oberrd af
den kristna moraluppfattningen.

I stort sett lrde kristendomen dock alla Europas folk en viss vrdnad
fr de andliga makterna, en viss sjlfbehrskning med afseende  sina
lidelsers tillfredsstllande, en viss hg att offra sjlfviskheten fr
andras bsta. Om n medeltiden visar oss ytterliga motsatser, starka
utbrott af alla djurets eller vildens lidelser vid sidan af den
naturvidrigaste askes, s utgr den dock det viktigaste af de mnga
utvecklingsskeden, som frt oss frn den barbariska moralens stndpunkt
till det fjrde och hittills hgsta skede vi ntt, nmligen den
industriella moralens.




                      8. Den industriella moralen.


Den industriella moralens stora framsteg r _lifegenskapens
upphfvande_. Men ehuru vi nu i Europa och Europas kolonier icke jaga
mnniskor som under det djuriska skedet, ej bruka dem till husdjur som
under det vilda skedet, ej hafva dem bundna vid torfvan som under det
barbariska skedet, s missbrukar mnniskan dock nnu mnniskan. I
vrkligheten, d. v. s. i mnniskornas hjrtan och seder, finnes icke den
altruism, den jmlikhet eller broderlighet, som vissa sedebud och vissa
talestt lta oss hoppas att vi skulle mta.

Ingen utveckling r lngsammare n moralens, ty den mste, som vi sett,
ga rum genom en omdaning i mnniskonaturens _stt att knna_, hvilket
sker mycket lngsammare n omdaningar i dess _stt att tnka_. Knslorna
ro genom rtusenden inorganiserade instinkter; men tanken kan uppst ur
ett intryck frn dagen eller grdagen. Och dessutom r denna omdaning
aldrig _fullstndig_. Det frflutna mnger sig alltid mer eller mindre i
det nrvarande, och vi ha drfr redan i det fregende sprat kvarvaron
af vildens och barbarens moral i de samtida kulturmnniskornas seder och
lagar, liksom vi i brottsmlshistorierna sett bevis fr, att icke ens
det djuriska skedet saknar representanter i vra samhllen. Vi
sammanfatta hr nyo de svraste bevisen mot samtidens moral:

Visserligen har knslan af _mnniskolifvets vrde_ kats -- men krigen
fortfara, duellerna frsvaras, barnamorden och fosterfrdrifningen
finnas kvar, undantagshjon och fosterbarn afdagatagas ofta och
lifsfarliga industrier vlla en hjdls manspillan. Ddsstraffet och
andra frn vedergllningsteorin kvarlefvande hmdstraff finnas kvar --
allt freteelser, dem vra efterkommande skola peka p som bevis p den
lga stndpunkt, som den industriella moralen intog i frga om aktning
fr mnniskolifvet och skydd fr de svagare.

Med afseende  _frhllandet mellan knen_ r visserligen engifte
samhllslag. Men mnggiftet r samhllssed och tnjuter -- i den
legitimerade prostitutionens form -- t. o. m. samhllsskydd. ktenskapet
r icke lngre ett brudkp, men bde mn och kvinnor slja sina
personer genom ktenskap ingngna fr vinningens eller utkomstens skull,
och ktenskapslagstiftningen br nnu mnget spr af mannens forna
barbariska herravlde fver hustrun, spr dem en framtida moral kommer
att finna lika vidriga, som vi nu anse vildens ktenskapliga seder.

_Aktningen fr gandertten_ r hos oss, i frga om ppen plundring,
vida strre n i det barbariska samhllet. Men frfalskningar,
frsnillningar och utprssningar hafva intagit samma plats i den
industriella moralen som vldet i den barbariska. Vissa mnniskoklassers
trldom eller lifegenskap under andra mnniskors herravlde ro
upphfda. Men flertalet lefver i ett trlaktigt beroende under det
ftal, som genom sin rikedom behrskar arbetsmedel och arbetsvillkor.

Mnniskorna dela sig redan under det djuriska tillstndet, s snart de
samlas i flock, i en fverklass, de starkare, och en underklass, de
svagare. Sedan den fysiska och andliga styrkan smningom medfrt
skillnad i rikedom, blifva _de rikaste_ fverklassen. Denna fverklass
kan dock icke bevara sin fysiska och andliga fverlgsenhet; den sjunker
tvrtom, genom att icke vidare behfva anstrnga sina krafter, men
bibehller likvl makten att nedtrycka de ofta i intelligens,
handlingskraft och personlighet starkare, att hlla dem kvar som en
underklass, fver hvilken fverklassen blott genom rfda rikedomar, ej
genom egna fretrden, hjer sig.

Det industriella samhllet str i vissa afseenden p samma stndpunkt
som romarriket eller det feodala Europa: det frras slafvar och det
senares lifegna hade det i mnga fall icke smre n millionerna i
Europas fabriks- och grufdistrikt. Det industriella samhllets riktning
-- att samla all rikedom p ett ftal hnder -- r i sjlfva vrket lika
fientlig mot den personliga friheten som slafveriet och lifegenskapen
voro. Ehuru dessa inrttningar ur politisk och moralisk synpunkt mste
anses mer frnedrande, voro de i vrkligheten knappt mer bindande n det
beroende af arbetsgifvaren och arbetet, hvari den t sig sjlf lmnade,
ofta vrnlse arbetaren nu befinner sig. Nutidens produktionsstt skadar
i fysiskt, moraliskt och intellektuellt hnseende den mellan fverarbete
eller arbetslshet kastade daglnaren lika mycket, som det i samma
afseende -- ehuru p motsatt stt -- skadar den arbetsfria, njutande
fverklassen. Det kar fattigdomen i en sdan grad, att t. ex. i
England, dr omkring 2,238 personer ga ungefr halfva Englands jord och
dr det finnes omkring 100,000 millionrer, kommer det p 4 personer 1
tiggare! Och med fattigdomens tillvxt fljer tillvxten af sjlfmord,
dryckenskap och prostitution.

Det r frn detta rhundrades brjan -- maskinindustrins och
kapitalismens rhundrade -- som ett till antal alltjmt minskat ftal
erhllit mjligheten att bestmma fver ett alltjmt vxande flertals
lif och vlfrd. Detta ftal brukar sin individuella frihet slunda,
att millioner af mn, kvinnor och barn delggas genom ett
produktionssystem, som flerstdes krft nda till 15 timmars arbete om
dygnet af 7 rs barn, som gjort arbetarnas medellifslngd i allmnhet
hlften s lng som arbetsgifvarens![41]

Infr den sociala frgan stannar man betnksamt, innan man vill erknna
den industriella moralens fverlgsenhet framfr den barbariska. Och nr
man dock slutligen mste medgifva, att p mnga andra punkter afgjorda
framsteg gt rum, att altruism och pliktknsla ro i tilltagande inom
vissa viktiga omrden -- och fven inom arbetets -- s kan man i
hufvudfrgan, den industriella frgan, nnu blott i lifegenskapens
upphfvande se ett vsentligt framsteg i _moraliskt_ afseende. Ingen
lycklig jmvikt mellan egoism och altruism r uppndd. Att den allmnna
barmhrtigheten kats i bredd med fattigdomen, innebr intet vrkligt
moraliskt framsteg hos samhllet i dess helhet; tvrtom brukar samhllet
denna barmhrtighet som ett plster p sitt sjuka samvete. Genom en
ordnad vlgrenhet strfvar det dlare ftalet att sona samhllets
ofrrtter mot flertalet och inser icke att det drigenom blott
frdrjer det _hela_ samhllets fullstndiga uppvaknande, som mste
freg en hgre moralisk utveckling, den, d ej barmhrtighet utan
rttvisa blir den ledande grundsatsen.

En hgre moralisk utveckling kommer icke att intrda, frr n man upphr
att i den individuella frihetens namn frsvara och bibehlla det
nuvarande produktionssystemet. Mlsmnnen fr den individuella friheten
glmma nmligen en ytterst viktig sanning, som hela den moraliska och
sociala utvecklingens frlopp lr oss. Det r den sanningen: att
moralens utvecklingshistoria r historien om _inskrnkandet af den
individuella friheten i alla sdana fall, dr denna frihet uteslutande
tillfredsstller egoismen p altruismens bekostnad_, lika visst som den
r historien om _den individuella frihetens utvidgande i alla sdana
fall, dr friheten framkallar en strre jmvikt mellan egoismens och
altruismens likaberttigade kraf_. Att lsa den sociala frgan s, att
en dylik inskrnkning och ett dylikt utvidgande bli en vrklighet, det
r den nrmaste framtidens stora moraliska uppgift.




                              9. Slutord.


Under framstllningen af den industriella, nutida moralen har utrymmet
ej medgifvit annat n korta antydningar om de synpunkter, dem vi fljt
vid skildringen af den djuriska, den vilda och den barbariska moralen,
nmligen begreppen om mnniskolifvets vrde, om gandertten, om de
svagas behandling, om frhllandet mellan knen samt altruism och
pliktknsla i allmnhet. En fullstndig framstllning af vr samtida
moral frn dessa synpunkter skulle dessutom innebra en prfning af, ett
omdme fver densamma, hvilka ej tillhra omrdet fr denna skrift.
Endast om sjlfva hufvudpunkten, den som anges i uttrycket _industriell_
moral, har det varit ndvndigt att tala ngot utfrligare, fr att ge
std t pstendet, att nutidens moral nnu r lg; att en fortsatt
utveckling af densamma mste innebra ej blott dess frigrelse frn
terstoderna af den djuriska, den vilda och den barbariska uppfattningen
-- dem vi delvis finna kvar i vr samtids moraliska knslor,
rttsbegrepp, seder och lagar -- utan ock en genomgripande ndring i de
_nya_ frhllanden, som det industriella skedet framkallat.

Syftet med denna framstllning har endast varit att flja vissa af vra
nu gllande morallagar frn deras ursprung fram till deras nuvarande
stndpunkt. Genom en sdan fversikt inse vi, att de sedliga begreppen
_icke en gng fr alla_ ro nedlagda i mnniskans medvetande. Den visar
oss, att dessa begrepp varit vidt skilda under olika tider och hos olika
folk och att de nu i vsterlandet gllande sedliga begreppen ro frukten
af mnga rtusendens utveckling. Vi kunna drfr hoppas, att framtidens
sedlighet kommer att skilja sig lika mycket frn vr stndpunkt, som
denna nu skiljer sig frn australnegrernas.

Genom en sdan terblick kunna vi framfr allt lra: att den _moraliska
utvecklingen_, liksom all annan utveckling, _i det stora hela taget
oafbrutet skrider framt_, ehuru en delvis tillbakagng, under vissa
tider och genom vissa omstndigheter, ofta intrder. Denna visshet om
ett oafltligt, ehuru ytterst lngsamt, framtskridande r lika rik p
kraft och hopp som den forna frestllningen -- om en i Guds belte
skapad men fallen mnsklighet -- var frsvagande och frtviflad. Det
finnes ingen i djupaste mening mer uppbyggande tanke n den, att
mnskligheten ur ett djuriskt tillstnd sjlf arbetat sig upp till sin
nuvarande materiella, intellektuella och moraliska stndpunkt. Denna
tanke ggar ej blott till oafltlig strfvan i det nrvarande, den
trstar oss fven fver mnga af de tills vidare oundvikliga lidanden,
under hvilka mnskligheten suckar, och den ger oss tillika en hrlig
fjrrsyn in i framtidens frlofvade land.

Ty utvecklingslran r den hgsta synpunkt vi ga, fr att erhlla en
fverblick svl af den mdosamt tillryggalagda vgen, som af den vg vi
nnu hafva att steg fr steg vandra ifall vi vilja n den _moraliska_
utvecklingens lika vl som all annan utvecklings slutliga ml:

   den strsta mjliga lycka fr det strsta mjliga antal.

Men denna strsta mjliga lycka kan icke vara annat n hvar enskilds och
hela slktets allt fullare kraftutveckling under en allt strre
mjlighet till ett allt hgre organiserat lif, till en allt
fullkomligare jmvikt och harmoni mellan den enskildes egna krafter
liksom mellan den enskildes och det helas lifsvrden.




                              Efterskrift.


D denna skrift nu utgr i en genomsedd och ngot ndrad ny upplaga,
vill jag ppeka: att en afdelning i densamma -- _Judarnas moral_ -- 1892
framkallade en motskrift af rabbinen doktor Klein: _Str gamla
testamentets moral vrkligen p barbarernas utvecklingsskede?_

Denna motskrift har emellertid icke franledt mig att ndra ngot i
denna andra upplaga.

Letourneau brukar ordet _barbarisk_ fr det skede, under hvilket
slafveri och mnggifte nnu rder. Man kan underknna denna betecknings
lmplighet men dremot icke erknna att det genom densamma sker judarna
en strre ortt n t. ex. greker, romare och germaner.

Hvad doktor Klein anfr som skl fr judarnas, fver barbariet hjda,
sedlighet, kan med _samma rtt_ anfras fr de nmda folken, ifall man
hller sig till deras hrligaste diktvrk, yppersta personligheter och
hgsta rttsmedvetande. Bredvid doktor Kleins citat, till bestyrkande af
judens godhet mot frmlingen, krlek till nstan, mhet om trlen o. s.
v. kunna stllas liknande ur andra asiatiska religionsstiftares eller ur
stoikernas skrifter. Men den ALLMNNA sedliga stndpunkten afgres icke
genom de hgt stendes uttalanden, ej ens genom de yppersta lagbuden:
den afgres genom de knslor och rttsseder, som afgra _flertalets
handlingar_. Nr doktor Klein framhller att utvecklingens lag gjort sig
gllande fven hos judarna och att man drfr i deras skrifter finner
det hgre och lgre bredvid hvartannat, upprepar han endast hvad som i
denna skrift fverallt betonas. Men det r med full rtt som en helbild
af sedligheten stller det lga _bredvid_ det hga. Letourneau talar ej
om Jeftas offer som uttryck af judarnas hgsta moral men som vittnesbrd
om de d nnu kvarlefvande mnniskooffren. Nr det ppekas att Jals och
Judiths lnnmord frhrligas, s fr detta icke bevisa mera n att
judarna -- som mnga kristna n i dag -- ansgo lnnmord tilltet mot
fiender. Att Judith aldrig funnits, att hennes historia -- som doktor
Klein framhller -- r en tendensdikt frn rhundradet efter Kristus,
har fr denna bevisning ingen betydelse, eller rttare: det _kar_
bevisstyrkan att en sdan tendensdikt d nnu kunde frfattas; den
apokryfiska Judith vittnar mer mot judarnas moral n den historiska
Jal!

Gamla testamentets hrliga kvinnogestalter och skna lifsfrhllanden,
liksom de mnga bevisen dr p aktning fr kvinnan, dem doktor Klein med
rtt framhller, blifva dock vida _fvertrffade_, om man gr till den
helleniska och germanska litteraturen. Men allt detta hindrar ej att hos
judarna -- som hos de nyssnmda folken -- polygamien lnge var den
hrskande _seden_! Det r endast detta som Letourneau pstr och doktor
Klein ej hller kunnat frneka. Men polygamien hr fr Letourneau just
samman med den barbariska moralen!

Doktor Klein har icke skt vederlgga ett enda af de gjorda citaten ur
Gamla testamentet men frklarar i alla fall att Letourneaus pstenden
om judarnas moral -- pstenden, _punkt fr punkt_ stdda af bibelcitat
-- icke kunna tagas p allvar. Och doktor Klein anser sig hafva
vederlagt desamma genom att framhlla bibelord af altruistisk innebrd!
Men det torde nog vara s, att Jobs skna ord om de tjnandes rtt ro
lika litet bevisande fr de tjnandes vrkliga stllning hos judarna,
som Viktor Rydbergs, af dlaste mnsklighetsknsla fyllda dikter, ro
bevisande fr frhllandet mellan svenska arbetare och arbetsgifvare
under slutet af 1800-talet!

Doktor Klein erknner att Letourneau framhller flera fall dr den
judiska _lagen_ hjde sig till strre mnsklighet, men han beklagar att
Letourneau drur icke drar slutsatsen om judarnas sedliga fverlgsenhet
framfr hvarje annat forntida folk, srskilt i frga om broderlighetens
tanke.

Mot doktor Kleins mening i detta fall har man kanske rtt att stlla --
judarnas egna stora profeter till och med Jesus?!

Dessa stora skalder och siare torde hafva varit lika ensamma inom sitt
folk, som de stora hos alla folk varit. De kunna lika litet anses
uttrycka judarnas sedliga hjd som Sokrates samtal eller Havaml kunna
anses ge en trogen bild af atenarnas eller nordbornas sedlighet. Jesus
kallade, vill jag minnas, Jerusalem den stad, som stenar sina profeter
och hans eget de var sledes intet undantagsde! Och ej hller talade
han eller hans fregngare om broderlighetens och fridens tankar som
hade de menat sig frkunna allmnt erknda och efterlefda sanningar!
Sdana frkunnare torde hra till _de fverfldiga_ -- och till dem vill
jag minst af alla rkna Jesus eller Israels profeter.

Letourneau har den -- af den jmfrande religionsvetenskapen allt mer
bestyrkta -- historiska sanningen p sin sida nr han icke anser att
hjdlget af de ALLMNNA judiska _moralbegreppen_ berttiga detta folk
till en _srstllning_ bland de folk med hvilka han samordnar dem. I de
judiska _gudsbegreppen_ och den draf beroende _pliktknslan_ ligger det
sregna, icke i sjlfva de hrskande lagarna och sederna, af
hvilka Letourneau -- i detta som i friga fall -- endast skt
_medelproportionalen_ genom ngra, nstan skematiskt fasthllna,
_hufvuddrag_.

Mot mig, som bearbetare af Letourneau, riktar doktor Klein den
pminnelsen att man icke br kasta stenar i den brunn ur hvilken man
druckit.

P detta vill jag endast svara att, nr gamla brunnar djupgrfvas och
ommuras, d kan man ej undg att stenar falla i vattnet. Men detta br
icke afhlla ngon frn att taga del i det arbete, som t framtiden
skall bereda djupare och klarare kllor.

                                             Stockholm i januari 1903.
                                                            ELLEN KEY.




     Ordlista p en del af de i denna skrift frekommande frmmande
                                  ord.


   _Anarki_ = regeringslshet, laglshet.

   _Annaler_ = rliga anteckningar, tidebcker.

   _Antiken_ = den grekisk-romerska forntiden.

   _Apportera_ = hmta.

   _Arkeologi_ = fornkunskap.

   _Askes_ = undertryckande af alla sinnliga kraf, vanligen i frening
   med omedelbart sjlfplgeri.

   _Automatisk_ = handlande af egen drift.

   _Batat_ = en rotfrukt, liknande potatis.

   _Biologi_ = lran om lifvet hos vxter och djur.

   _Celibat_ = ogift stnd.

   _Centrum_ = medelpunkt.

   _Ceremoni_ = vedertaget hflighetsbruk (fven hgtidlighet).

   _Civilisation_ = bildning, hyfsning, odling m. m.

   _Disciplin_ = tukt (och ordning).

   _Dressyr_ = infning.

   _Etikett_ = umgngestvng, vedertagen umgngessed.

   _Etnografi_ = folkkunskap.

   _Expedition_ = krigstg, beskickning m. m.

   _Feodalism_ = lnsinrttning.

   _Fysiologi_ = lran om lifvets freteelser och lifsvrktygens
   frrttningar.

   _Generation_ = slktled.

   _Impuls_ = starkt pdrifvande ggelse.

   _Industriell_ = nringsfliten tillhrig, af nringarna beroende.

   _Initiativ_ = fretagsamhet, sjlfvrksamhet.

   _Inkarnerad_ = vorden ktt (d. v. s. frkroppsligad).

   _Inkvisitionsdomstol_ = en hemlig, kyrklig domstol i trossaker.

   _Inorganiserad_ = i lifsfrrttningarna ingngen, blifven till ett
   med personligheten.

   _Instinkt_ = naturdrift.

   _Instinktiv_ = som naturdrift vrkande, af naturdrift skeende.

   _Intellektuell_ = frstndet tillhrande, frstndsmssig.

   _Kannibal_ = mnniskotare.

   _Kannibalism_ = mnniskotande.

   _Kompromiss_ = fverenskommelse genom msesidig eftergift.

   _Kommunism_ = egendomsgemenskap.

   _Korruption_ = orlighet, mutbarhet.

   _Kultur_ = odling.

   _Legaliserad_ = laggiltig.

   _Mani_ = vurm, vansinnigt begr.

   _Materiell_ = tillhrande det yttre, kroppsliga, synliga, ptagliga.

   _Mekaniskt_ = ngot som sker utan frstndets vrksamhet.

   _Merkantil_ = handeln tillhrig, af handeln beroende.

   _Moral_ = sedlighet.

   _Organism_ = en varelses lifsvrktyg, sedda som ett helt.

   _Period_ = tidrymd.

   _Primitiv_ = ursprunglig. Ordet anvndes i denna skrift bde om de
   tidigaste mnniskorna och om de, likt dessa urmnniskor lefvande,
   nutida vildarne.

   _Privat_ = enskild.

   _Produktion_ = frambringande, tillvrkning.

   _Psykologi_ = lran om sjlen.

   _Representant_ = ombud, stllfretrdare.

   _Reglementera_ = genom freskrifter ordna.

   _Servil_ = slafvisk, krypande.

   _Stoisk_ = oberrd af gldje, smrta och njutning; sjlfbehrskad,
   orubbligt plikttrogen.

   _System_ = ett ordnadt, af delar bestende helt; sammanfattning af
   de orsaker, som frambringa en viss vrkan; plan efter hvilken man
   arbetar.

   _Teori_ = vetenskaplig lra eller sikt (utan afseende p
   tillmpningen).

   _Tortyr_ = pinligt frhr.

   _Variation_ = omvxling, olikhet.

   _Zon_ = jordblte, luftstreck.




                                Fotnoter


[Fotnot 1: _Frn mnniskoslktets barndom_ (Verdandis smskrifter n:r
10).]

[Fotnot 2: Af latinska ordet _alter_ = en annan. Man kunde tolka egoism
med _sjlfknsla_, altruism med _samknsla_, ifall man t de svenska
orden gaf en ny, vidare betydelse. Som de utlndska orden dock
tillsvidare gifva den innehllsrikaste frestllningen, behllas de i
den fljande framstllningen.

Hvad friga frmmande ord angr, hnvisas till ordlistan i slutet.]

[Fotnot 3: Fr dem, som nska stta sig mera in i detta mne anbefalles
professor Ribots bok om _Minnets sjukdomar_ (i svensk fversttning af
O. H. Dumrath).]

[Fotnot 4: Fr dem, som ro mera intrsserade af lran om rftligheten,
m hr ppekas, att p de sista ren en annan sikt alltmer brjat gra
sig gllande, nmligen den att _frvrfvade egenskaper icke g i arf_.
Antagandet af en dylik rftlighet anses af en del vetenskapsmn icke
frenligt med hvad man har sig bekant rrande ggets och embryots
(fostrets) bildning och utveckling, och de fall af dylik rftlighet,
hvilka hittills blifvit anfrda, ha icke kunnat uthrda en noggrann
prfning. Att nya egenskaper kunna utvecklas hos afkomman frklaras
drigenom, att vid hvarje ny individs bildning element deltaga, som
hrrra frn tv olika hll, nmligen frn far och mor. Hrigenom kunna
dessa anlag och egenskaper frstrka eller frsvaga hvarandra hos
afkomman, gamla egenskaper frsvinna eller frndras och nya uppst; och
dessa nya egenskaper, som sledes hvarken ro rfda i vanlig mening
eller frvrfvade, kunna sedan fverflyttas genom arf p en senare
afkomma. P detta stt frklaras, huru de olika medlemmarna af samma
kull kunna vara hvarandra i viss mn olika, frete variation; och genom
rftlighet och urval (naturligt, konstgjort eller knsurval) frklaras
utvecklingen af nya former och arter. Om den ifrgavarande satsen r
sann, nmligen att frvrfvade egenskaper icke g i arf, s mste den
naturligtvis fven glla om sjlsegenskaper. Man r drfr fven vid
frklaringen af nya, medfdda, _moraliska_ egenskapers uppkomst
uteslutande hnvisad till variation, rftlighet och urval; men i de
flsta fall torde emellertid frklaringen af freteelserna icke bli
svrare n frut. Fr att belysa detta genom ett exempel, ltom oss t.
ex. taga uppkomsten af den hos mnniskan medfdda afskyn fr tandet af
mnniskoktt. Letourneau frklarar den slunda, att mnnen, som ville
behlla kttet fr egen rkning, frbjdo kvinnorna att deltaga i
mnniskotandet och strngt straffade de kvinnor, som fvertrdde detta
frbud. Hrigenom uppkom hos kvinnorna smningom en stark afsky fr
mnniskotande, och denna slunda frvrfvade motvilja gick slutligen i
arf fven p den manliga afkomman. Enligt det andra skdningssttet
kunde man utg frn det antagandet, att begret efter mnniskoktt lika
vl som andra begr var i viss mn olika starkt hos olika kvinnor; och
att de kvinnor, som hade stark frkrlek fr mnniskoktt, smningom
utrotades, under det de, som hade mindre stark bengenhet drfr,
frdrogos af mnnen. Enr sledes de senare fretrdesvis lmnade
afkomma, s vl manlig som kvinnlig, hvilken rfde deras egenskaper,
fortplantades hos bda knen den ifrgavarande egenskapen och
utvecklades smningom till en instinktiv motvilja. Genom fning kan en
mngd s vl fysiska som psykiska frmgenheter och frdigheter
utvecklas, stundom i otrolig grad. Men det r klart att fven _anlaget_
hrvid spelar en stor roll, och att de nmda egenskaperna i stort sett
skola bttre utvecklas hos de individer, som fr dem ga de bttre
anlagen. Om nu de ifrgavarande frmgenheterna och frdigheterna ro
till nytta fr individen, familjen eller samhllet i deras kamp fr
tillvaron, och om p grund hraf deras innehafvare i ett eller annat
afseende gynnas, s gynnas fven p det hela taget fortplantandet och
tillvxten af de bttre anlagen, fven om de genom fning frvrfvade
frdigheterna icke g i arf. Den som har detta i minnet skall utan
svrighet kunna i det fljande, dr Letourneaus framstllning r
bibehllen, tillmpa den nyare skdningen om rftligheten.]

[Fotnot 5: t den, som vill lra knna biens hga samhllsmoral,
anbefalles Mterlincks utmrkta arbete _Bikupan_. I serien _Modrna
tnkare_, Alb. Bonnier 1902.]

[Fotnot 6: Se i detta mne docenten Jgersklds: _Djurens vrd om sina
ungar._ (Ljus' frlag.)]

[Fotnot 7: Det r bekant, att hos enstaka individer stundom vissa
egenskaper upptrda, som saknas hos hans nrmaste anfrvanter, men
funnits hos hans frfder. S t. ex. erhller man inom alla dufraser
(men i synnerhet vid korsning af olika sdana) emellant dufvor af
skifferbl frg med svarta band p vingarna o. s. v., hvilka sledes
likna den vilda klippdufvan, de tama dufvornas stammoder. Denna
freteelse kallar man _atavism_, eller tergng, och den r af stor
betydelse vid utforskandet af de olika arternas ursprung. Atavism ger
emellertid ofta rum fven ifrga om sjlsegenskaper. -- Fr en
utfrligare framstllning af detta och hithrande mnen hnvisas i
frigt till n:o 1 af Verdandis smskrifter: _Om mnniskans ursprung_ af
G. Adlerz.]

[Fotnot 8: Under medeltidens hungerperioder torgfrdes stundom
mnniskoktt; efter 30-riga kriget fann man rfvarband kring kittlar
med kokande mnniskokroppar.]

[Fotnot 9: Med ortt kallas Viti-arna (tillhrande Polynesien) fr
Fijiarna.]

[Fotnot 10: I vr af Kristoffer stadfsta landslag hette det: Bsta
ting, som bonde i bo sino hafver, det r laggifta hustru hans; hvilken
hona frn bondanom stjl, han r vrste och strste tjufver. Drfr eho
som bondens hustru lockar frn honom och lper med henne bort .... han
skall dmas och upphngas fver andra tjufvar. Vill ej bonde hustru sin
lif unna d fres ocks hon till tings och dmes kvick (= lefvande) i
jord.]

[Fotnot 11:  andra sidan vrdades af hgt stende folk seder som nu
kallas brott. S t. ex. ansgo de gamle egypterna ktenskap mellan
syskon, ja, mellan far och dttrar, som synnerligen riktiga.]

[Fotnot 12: Jag har sjlf som barn erfarit det medrfdas rent kroppsliga
makt i detta afseende: efter att med god smak _ovetande_ ha tit
hstktt, bleknade och kallsvettades jag, nr jag senare upplystes om
kttets beskaffenhet.]

[Fotnot 13: _Tabu_ kalla vildarna det afskilda eller undantagna, hvilket
de frklarat som heligt. Egendomligt r att med det ofvan berttade
jmfra t. ex. Karl XII:s yrkande af _ddsstraff_ fver en soldat, som i
rusigt tillstnd anfrt en psalmvrs med djfvulens namn i! Ett sdant
lagligt mord ansgs _d_ sedligt, men en svordom som ett urbota brott!]

[Fotnot 14: _Macbeth_ akt II, scen 2. C. A. Hagbergs fversttning.]

[Fotnot 15: 5 Mose bok 7: 2; 5 M. 20: 12-18 (och flerstdes).]

[Fotnot 16: 1 Sam. 15: 3.]

[Fotnot 17: Dom. 4: 21.]

[Fotnot 18: 2 M. 13: 2; 22: 29. 3 M. 27: 28, 29.]

[Fotnot 19: 1 M. 22.]

[Fotnot 20: Dom. 11.]

[Fotnot 21: 5 M. 21: 18-21.]

[Fotnot 22: 2 M. 21: 7-11.]

[Fotnot 23: 5 M. 21 (och flerstdes).]

[Fotnot 24: 5 M. 22: 20-24.]

[Fotnot 25: 3 M. 18: 20.]

[Fotnot 26: 2 M. 21: 20-21.]

[Fotnot 27: 5 M. 19: 21.]

[Fotnot 28: 2 M. 22: 1.]

[Fotnot 29: 2 M. 21: 2.]

[Fotnot 30: 2 M. 22: 21-23.]

[Fotnot 31: 3 M. 19: 13.]

[Fotnot 32: 2 M. 22: 26.]

[Fotnot 33: 2 M. 22: 25.]

[Fotnot 34: 3 M. 19: 9-10.]

[Fotnot 35: 2 M. 23: 9; 3 M. 19: 33.]

[Fotnot 36: 5 Mose bok 24: 16.]

[Fotnot 37: 3 M. 19: 18.]

[Fotnot 38: Slunda sger Konfutse: Hvad du ej vill att en annan skall
gra dig, det skall du ej gra honom; och Buddha yttrar: Ltom oss
lefva lyckliga, icke hatande dem, som hata oss.]

[Fotnot 39: _Evmenider_ = den hmnande rttvisans och samvetskvalens
gudinnor.]

[Fotnot 40: I Sverges lag bibehlls denna rtt till 1653.]

[Fotnot 41: Fr utrymmets skull mste jag afst att anfra flera siffror
och i stllet hnvisa till n:o 11 af Verdandis smskrifter; _Den
industriella arbetarfrgan_ af Gustaf Steffen.]




      *      *      *      *      *      *




Noteringar:

Fotnoter har samlats i slutet av boken och genomgende numrerats.
Originalet anvnder tv typer av fotnoter. Vanligtvis r fotnoter
markerade med stjrnor. Dremot r hnvisningar till bibelstllen
(fotnoter 15-37) markerade med siffror. Denna skillnad har bedmts som
utan signifikans och inte tergivits i den hr transkription.

Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehllits. Ett
antal uppenbarliga fel har rttats utan notis. Ytterligare fel har
rttats som fljande, delvis efter jmfrelse med senare utgvor
(innan/efter):

   [s. 19]:
   ... seden, att barnet skulle dpas genast efter fdseln och ...
   ... seden, att barnet skulle ddas genast efter fdseln och ...

   [s. 25]:
   ... betesmarken och skogen. fverallt hafva i det lsta samhllet ...
   ... betesmarken och skogen. fverallt hafva i det ldsta
       samhllet ...

   [s. 39]:
   ... Du skall drpa med urskillning och icke anfalla ngon, ...
   ... Du skall drpa med urskiljning och icke anfalla ngon, ...

   [s. 41]:
   ... barbariska moralens hmtas frn alla hll, vljer jag dem ...
   ... barbariska moralens lagar hmtas frn alla hll, vljer jag
       dem ...

   [s. 43]:
   ... folks sedelra otvetydligt finna -- icke genom sin morals ...
   ... folks sedelra otvetydigt finna -- icke genom sin morals ...

   [s. 46]:
   ... med heder frn sin sdermanlnske granne taga allt hvad ...
   ... med heder frn sin sdermanlndske granne taga allt hvad ...

   [s. 47]:
   ... flerestdes med hudstryckning, brnnmrkning med gldhett ...
   ... flerestdes med hudstrykning, brnnmrkning med gldhett ...

   [s. 50]:
   ... Den industriella moralens stor framsteg r lifegenskapens ...
   ... Den industriella moralens stora framsteg r lifegenskapens ...



***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK MORALENS UTVECKLING***


******* This file should be named 59753-8.txt or 59753-8.zip *******


This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/dirs/5/9/7/5/59753


Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org 

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

